Boskapsvaktande hundar attackerade kvinna

Som fårägare får man ofta slängt i ansiktet att man borde skaffa boskapsvaktande hundar. För min del är det uteslutet, jag har blot ett drygt dussin får. Att skaffa en boskapsvaktande hund skulle förstöra den redan negativa budgeten ytterligare. Men det är inte det främsta skälet. Det främsta skälet är människors väl och ve. För dessa hundar kan vara farliga...

I måndags blev en 35 årig kvinna  illa biten av just boskapsvaktande hundar.

 Under en vandring i Vanoise Park, Termignon i Frankrike i måndags kom en 35-årig kvinna i närheten av tre får. Den lilla gruppen får befann sig en bit i från den övriga flocken vilket skulle visa sig förödande för kvinnan som plötsligt anfölls av två boskapsvaktande Pyrenéerhundar.
Den ena av de två hundarna inledde attacken genom att bita kvinnan i vaden vilket fällde henne till marken. Väl nere fortsatte hundarna att bita kvinnan i ryggen, på axlarna och i baken. Kvinnan gjorde motstånd och lyckades efter en stund göra sig fri från sina angripare.

Läs mer HÄR.

Sådana hundar tycker Rovdjursföreningen, Nordulv, SNF mfl att vi skall ha lite till mans ute i våra fårhagar. Jag tycker att det är en lösning som innebär oacceptabelt stora risker. Föreställ er att det varit ett 8-årigt barn istället för en 35-årig kvinna. Vad tror ni då skulle ha hänt?.

Behöver du en ny kniv till köttet?

På min jaktblogg har jag just nu ett bra erbjudande för den som behöver en ny kniv (allt i från överlevnadsknivar och jaktknivar till köksknivar). För mer info kolla HÄR .

Erbjudandet presenteras i samarbete med:

Trött på amerikaner...

...och andra inskränkta överurbaniserade människor. För vad är det för fel på hästkött (så länge det är uppmärkt och besiktigat)? Eller skall det vara som i Sverige, det du hittar i butikernas färskköttshyllor är kyckling, nöt och fläsk? Tråkigt och dålig hushållning med resurser!

Se inslaget nedan, det finns delar av det som är relevanta även för Sverige.

Om kött i P1

SR P1 har just nu en fenomenalt bra reportageserie om mat och var den kommer ifrån. Det andra programmet sändes just och handlar om kött. Det är ett väldigt bra program som stärker mig i min strävan efter att det kött jag köper skall vara:

1. svenskt
2. ekologiskt

Men allra helst skall det vara kött som jag själv producerat, antingen i form av gårdens lamm och fjäderfä eller i form av villebråd jag skjutit.

Så ta er tid att lyssna på programmet, det får en verkligen att fundera över vilket kött man väljer och varifrån det kommer. Om man nu väljer att äta kött över huvud taget.

Fårdräpande varg härjar i Skåne

I skåne är det tätt mellan fårgårdarna. Där finns alla storlekar, allt från smågårdar till stora produktionsanläggningar och Skåne är tillsammans med Gotland och Västra Götaland det län som har flest får i Sverige. Det är också ett av de mest uppodlade länen.

Under det senaste året har 150 får tagits av varg i Skåne. Varav drygt 10% bara de senaste dygnen. Dels i en attack som krävde nio får och dels i en som krävde åtta. Länsstyrelser ger följande råd:

– Vi har full förståelse för att fårägare i området är oroliga. Det man kan göra i det här läget är att se över sina stängsel, det viktigaste är att stängslet är sträckt nedtill så att varg inte kan krypa in. Att öka närvaron kvälls- och nattetid är ett annat råd som kan hålla vargen borta. Ljud från en påslagen radio kan också skrämma vargen, liksom plastpåsar eller annat som fladdrar i vinden, säger Bertil Nilsson, rovdjurshandläggare på Länsstyrelsen Skåne.  

Som boende på landet är just ljudbilden en viktig trivselfaktor. Jag tycker om att det är tyst. Jag skulle inte gilla att det ställdes ut radioapparater i fårhagarna i min trakt.

Igår skrev jag om lst Skåne och deras uppmaning att byta ut alla fårstängsel. Jag raljerade lite, för det är inte helt rimligt eller kanske snarare inte är samhällsekonomiskt försvarbart. Vilket detta citat som involverar LRF visar:

Idag kan man ansöka om 40 kronor per löpmeter stängsel men det täcker inte kostnaderna för material, arbete och underhåll, säger Stig Lundström, vice ordförande för LRF Skåne.
– Vi vet att om du har utmärkta förhållande att stängsla så kostar det mellan 52 och 57 kronor metern att sätta upp stängsel. Har du lite sämre förhållande, som det ofta är när det är naturbetesmark där får går, kan kostnaden skena iväg till det tredubbla.
Bertil Nilsson på länsstyrelsen säger att man ska undersöka om ersättningen kan höjas till nästa år.
– Vi ska undersöka nu om det inte går att höja till femtio kronor, det är fler län som har den siffran så vi ska försöka.

Poängen är att får är optimala betesdjur för just svåra naturbetesmarker. Att ha dem på platt och lättstängslat vallbete är inte direkt optimalt annat än för ett fåtal kontinentala köttraser.


Att lrf nu (åter) ansökt om skyddsjakt är inte så konstigt. Det konstiga är att lrf valt att söka skyddsjakten som ombud för de drabbade:

– På det sättet kan får-ägaren förbli anonym. Det blir ofta hotbilder när man söker om skyddsjakt, säger Stig Lundström.

Vilket är ett fenomen jag ofta återkommer till. Varför hotas människor som försöker värna om sina djur? Det känns som rena maffiametoder, skräm näringsidkaren så de inte vågar göra det de har laglig rätt att göra. Näe, djurrättens extremister borde bevakas hårdare från polisiärt håll! De är ett seriöst problem för de gröna näringarna som vidmakthåller den biologiska mångfalden i Sverige.

LST Skåne: Byt alla stängsel!

En tillhörande artikel finns på SVTs hemsida, jag tar några citat:

För att hjälpa fårägarna så har Länsstyrelsen en pott med pengar som betalas ut till den som byter ut sina stängsel. Bidraget är på 40 kronor per meter stängsel. Materialkostnaden för ett bra stängsel ligger på 20 kronor per meter.

Låter ju bra. Men hur stor är deras budget? Har de råd att låta alla skånes fårägare byta sina stängsel, är det samhällsekonomiskt försvarbart att plöja ner de pengarna i stängsel? Kanske är det läge att komma till ett beslut om att vargen inte skall finnas i jordbruksbygder? Skåne är till ytan litet men är ett av sveriges tre fårrikaste län så hur samhällsekonomiskt bra är det med varg där? Därtill kan nämnas att de skånska fårgårdarnas storlek är ganska låg, ungefär 30 får per gård, vilet ger vid handen att det finns i runda svängar lite drygt 10.000 fårgårdar i skåne. Om man tänker sig att varje gård har 1 km stängsel som skall bytas ut landar vi på en bidragssumma för samhället på 400.000.000 kr. Bara för Skåne. Och hur många vargar kan skåne hysa? Två flockar? Kanske 10 djur totalt?

Det börjar kännas lite absurt.

Vidare:

Bertil Nilsson menar att just de dåliga stängslen är den främsta anledningen till att det är så många vargattacker i just Skåne. Därför förordar Länsstyrelsen nu stängsel med starkare ström och av en konstruktion som bättre hindrar vargen.

Nu var det inte så länge sedan som de lite kraftigare stängslen förbjöds. Kvar har vi måttligt kraftiga stängsel att tillgå.

 Jag tycker att det hela är ett samhällsekonomiskt stolleprov som inte med bästa vilja kan påstås gynna den biologiska mångfalden i stort.

Öppet brev från Peter Larsson till SNFs ordförande Mikael Karlsson

Konstnären och fårfarmaren Peter Larsson bor i Sjöbo. Nyligen slogs nio får på en gråd i närheten av hans. Därför skrev han ett öppet brev till Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson via facebook där det delas friskt. Jag återger brevet eftersom det är viktigt och belyser ett allt större problem:

Öppet brev till Naturskyddsföreningens ordförande:
Hej igen Mikael Karlsson! Hoppas natten varit god! Själv har jag vakat över mina får så många timmar jag orkade (man har ju annat att sköta och en familj med). Som tur var blev vi inte angripna i natt trots att en granngård förlorade 9 får till vargen natten innan - 7 stycken dödade någorlunda snabbt, 2 fick avlivas med hemska skador på morgonen. Så man får väl skatta sig lycklig... Men det jag funderar över hur vi skall våga ha fåren kvar i de naturbeten som vi sköter? Som jag nog berättat tidigare är de fulla av rödlistade arter (det här är av typen ekhagar á la Ottenby Lund m.m. om du någonsin besökt en sådan biotop). I sommar har jag sett flera sällsynta bastardsvärmare, den lilla ekoxen (Dorcus) och häromdagen sjöng sommargyllingen över huvudet på mig när jag räknade in djuren. Så att det är rika marker som det vore trist att se växa igen, är det ingen tvekan om! Men med tanke på utvecklingen nu vet jag inte hur jag skall hinna både vaka över fåren, skriva mina böcker och måla fåglar - dygnet har inte tillräckligt många timmar för allt... Jag vet att många i din organisation anser att vi fårägare får skylla oss själva när vi låter djuren vistas utomhus dygnet runt och tycker att man skall stalla in dem nattetid (har någon hos er räknat på antalet transportmil med bil+släp eller traktor+släp om man betar reservat långt ifrån gården? Det blir inte särskilt miljövänligt...) Men tyvärr är det heller inte någon lösning för de allra flesta. Dessutom säger djurskyddslagen att våra djur skall vara utomhus under betessäsongen och det känns klart trevligare att låta fåren (och nötboskap) vila i skuggan på dagarna för att beta på natten. Fast det börjar bli svårt i dagens Sverige som du vet... Och när det gäller våra staket - som gång på gång döms ut av era medlemmar och länsstyrelsens rovdjursspårare - är det dessvärre så att det inte går att "vargsäkra" en hage i större delen av landet; stengärdsgårdar, diken, sjöar m.m. gör detta till en utopi. Trots att ex. länsstyrelsen i Skåne ber oss att skicka in ansökningar för "rovdjursstaket", räcker anslagen bara till en handfull gårdar per år. Och hur var det nu med de 3 m höga staketen på Skånes Djurpark? Dessa gnagde sig vargarna igenom på några minuter. Till och med så fort att parken fick utrymmas på besökare då det plötsligt sprang vargar bland barnfamiljerna!
Så jag har faktiskt kommit fram till att den bästa lösningen för alla parter är att ni genom era medlemmar försöker ordna "betes-team" som kan ta över betesdjurens roll i landskapet. Dessa skulle - kanske med någon form av saxar eller sekatörer - kunna rycka ut och hålla alla dessa biologiskt ovärderliga betesmarker öppna när nu vargen har börjat få fårbönder (och en och annan nötbonde) att uppgivet tala om att lägga ner. Vad jag förstår har ni en årsbudget på ca 30 miljoner kronor och det borde väl gå att flytta över en del av dessa pengar från kansliets tjänstemän till mobila "betes-team"? Sedan kan vi ju alla lägga en fin importerad Nya Zeeländsk lammkotlett på grillen nästa sommar och tänka "Men vi har ju i alla fall gott om varg i våra skogar..."
Med hälsningar, Peter Larsson f.d. medlem
Konstnär, författare och fårfarmare