tisdag 11 juni 2013

Vi närmar oss en katastrof på landsbygden

Värnamo nyheter rapporterar:
I onsdags morse var var stängslet nerrivet på tio ställen och eltrådarna avslitna. Flera fjädergrindar var sönder och ett 30-tal stolpar låg ned. De elva kalvarna var borta.
Försvarsmakten harhjälpt till att leta efter djuren. Några av kalvarna har kommit hem igen men nio var i går fortfarande försvunna. Ebbe Gustafsson är orolig.
– Jag tänker på kalvarna hela tiden. Jag har ju förlorat nio kvigkalvar som skulle bli till kor i framtiden. Var är de och vad har hänt med dem?
Det finns en mil elstängsel på gården. I det här fallet har vargen, om det nu är en varg, kommit in ändå.
– Det är lätt för en varg att krypa under stängslet. För att strömmen ska fungera längst ned måste jag ta bort vegetation tre gånger varje sommar. Det går ju inte, konstaterar Ebbe Gustafsson uppgivet.
En mil elstängsel som skall röjas, tre gånger varje sommar.... Det blir 30 km som skall röjas med röjsåg. Antagligen kan man röja ungefär 2 meter per minut inklusive ett par vätskepauser. Det ger 250 timmars arbete vilket motsvarar betydligt mer än en månad. Bara för att hålla stängslet fungerande mot rovdjur.
Är det rimligt?
Hur påverkar det priset på svenskt kött eller mjölk?
Är konsumenterna villiga att kompensera för det extra arbetet genom högre pris eller kommer de att fortsätta välja billigare internationella alternativ?

Problemet är stort. Härom veckan presenterade Jordbruksverket en rapport som tar upp problemet med minskande mängd betesdjur i sverige. För det är ett problem. Ett stort problem för landskapsbild och biologisk mångfald. För man skall inte underskatta betesdjurens betydelse för den biologiska mångfalden, gör man det är man bara korkad.

Tänk på det nästa gång ni "gillar" att SNF eller Rovdjursföreningen satt käppar i hjulen för skyddsjakt på varg i götalandskapen. Eller när ni står framför köttdisken och velar mellan plastförpackad oxfilé från Uruguay eller dubbelt så dyr butiksförpackad dito från Sverige. Eller kanske velar mellan den örtmarinerade lammsteken från New Zeeland för 49 kr/kg eller den färska svenska för 109 kr/kg. Vill ni omges av ett öppet landskap med rik flora eller en tät granodling när ni kör från kust till kust i södra Sverige?

Och visste ni att pengarna som bekostar det som händer kring våra stora rovdjur tas ur naturvårdsbudgeten vilket innebär att för varje miljon som ges i ersättning för vargtagna tamdjur eller stängselbidrag så blir det en miljon mindre att skapa naturreservat för.

Hur som helst. Bristen på fungerande rovdjursförvaltning, eller kanske snarare det aktiva intresset av att förstöra förutsättningarna för djurhållning i Sverige som SNF och Rovdjursföreningen driver, har fått oss att fatta ett beslut:
Vi kan i dagsläget inte garantera våra fårs säkerhet. Vi kan, av skäl som jag tidigare redogjort för, inte rovdjursäkra våra hagar. 
Konsekvensen av detta kan bara bli en: Vi kommer att slakta ut våra får.
Inledningsvis slaktar vi av alla baggar i år. Tackorna får gå kvar över vintern och slaktas av successivt under 2014. Till årsskiftet 2014/15 kommer gården alltså att gå utan betande djur. Vad vi gör med våra för närvarande öppna marker då får vi se.

Tankvärt: läs om vargen som sågs i natt i grannbyn. Cornucopia? rapporterar om detta. En händelse som stärker oss i vår övertygelse om att det bästa är att avveckla fårhållningen innan vi råkar ut för gråbens härjningar.

14 kommentarer:

  1. Jo...
    Jag skulle vilja tillägga...
    Katastrofen som pågått länge är på väg att eskalera.
    Det är en negativ utveckling som "godkänts" va allmänheten, som långsamt tar död på glädjen i och på landsbygden, med djurhållning...
    //

    SvaraRadera
  2. Ja detta är tragiskt

    SvaraRadera
  3. Rent ut sagt för jävligt att miljökommunister o balkongbiologer SKA TILLÅTAS utrota landsbygden!

    SvaraRadera
  4. Hallå. Slaktar man inte ut baggarna varje år?
    Måste man inte röja under staketen för att elen skall fungera även för att hålla fåren inne i hagen? Ingen el på trådarna är lika med får på landsvägen eller i grannens trädgård.
    Det är ett otroligt gnäll på fårägare tycker jag. Det verkar som om jägare/varghatare haver köpt sig en bit mark, skaffat får, och på så vis fått en jättebra ny angreppsvinkel på sitt "problem". Gnäll och gallskrik.
    Att jägare ofta (inte alltid) är varghatare är välkänt. Varför ska man skriva under på deras krav?? På en fårblogg??
    Jag är mycket för öppna landskap, biologisk mångfald osv.
    Jag är ännu mera för ett friskt och fungerande ekosystem.
    Rovdjuren inkl. varg har sin givna plats här.
    Eller försök få jägare att skjuta svaga individer av älg, spara de finaste älgtjurarna osv. Nej skulle inte tro det.
    Lösningen heter: Ta in edra djur/får nattetid. Så som man gjort i alla tider förr i detta land. Skaffa vakthund.
    Givetvis måste man avliva en varg som notoriskt jagar efter tamdjur. Men jag anser att det är ytterst oansvarigt att kasta ut försvarslösa får i skogen, utan skydd, nattetid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte elsängsel utan fårnät. Det räcker för att hålla fåren inne och tillåter de vilda djuren att röra sig naturligt i landskapet. Rovdjursavvisande elstängsel har lika lite att göra i naturen som taggtråd.

      Jag jagar också, det har du säkert förstått. Men jag hade får innan jag tog jägarexamen och det var upprepade besök av lo på vår gård som motiverade mig att ta jägarexamen.

      Att man tog in djuren nattetid förr är en myt, man höll dem ute säsongsvis. Gärna på allmänningar och i skogen. Jag hävdar för övrigt att vinterstallning för länge sedan (nu snackar vi förhistora) är mer myt än verklighet. Men det är min yrkesmässiga forskning och den har inte med denna blogg att göra.

      Läs gärna vad grannbloggaren Ylven har att säga, den blogposten speglar en utveckling som är mycket lik den jag själv genomlevt: http://ylven.blogspot.se/2013/06/det-ar-svart-att-andra-asikt.html

      Radera
    2. Nej, jag slaktar inte alltid ut baggarna. Nu har jag t.ex. kvar två baggar från fjolårets lamm. Någon gång var tredje eller fjärde år plockar jag in en ny bagge, annars är det egna bagglamm som används.

      Radera
    3. Jag har aldrig hävdat att rovdjuren skall utrotas, däremot så skall de vargar som ger sig på tamdjur och hundar eller är närgånga tas bort. Skygga vargar som håller sig till vilda djur kan jag tänka mig att dela skogarna med även om jag får hem något mindre viltkött. Men det finns gott om vargrevir där det funkar, där vargarna INTE ger sig på tamdjur och hundar. De kan sparas.

      Radera
    4. För övrigt är det lite intressant att man som fårägare omedelbart misstänkliggörs och tros ha en dold agenda när man utifrån rådande förutsättningar anser att summan av besvären med fårhållningen överstiger dess nytta.

      Radera
    5. Kom ihåg att det finns vakthundar (herdehundar) som har till uppgift att bo och vakta fåren/kalvar/mindre husdjur. Fungerar väldigt bra för de som har och man kan även "välja kaliber" på hundarna. Många av hundarna har idag blivit sällskapshundar men det finns fortfarande raser som arbetar på detta sätt.
      Sedan så finns det problemområden där de stora rovdjuren (inte bara varg som är problem) härjar fritt. Då är det avskjutning som krävs för att lugna det hela. Ett annat stort problem är viltstängslet som gör att alla de vilda djuren har svårt att röra sig fritt (blir ibland som en STOR hage). I denna "hage" finns samma djur av alla djurslag vilket försvagar stammarna. :(

      Radera
    6. För att herdehundar skall bli ekonomiskt lönsamma så krävs det att man har en tillräckligt stor volym på verksamheten. En genomsnittlig svensk fårgård med 25 tackor bär inte kostnaden för en herdehund ens i vettigt foder..

      Du har helt rätt, rovdjuren skall diskuteras allihop, inte bara vargen även om det är den vi ser i media så är det inte den som tar flest djur för djurägarna. Det är de övriga stora rovdjuren men då är det 50-70.000 renar per år vi snackar om så det brukar folk inte räkna.

      Problemet med stängsel håller jag med om.

      Radera
  5. Otroligt men sant ! Det är svensk handel med Ica i spetsen som styr över jordbrukets prissättning. EU och centraliseringen på 60-talet gör inte saken bättre. Jordbruksverket, Eskil Erlandsson o co har ingen som helst inverkan. Som fårbonde täljer man väl knappast guld med täljkniv. Vilken bonde i detta land skulle klara sig utan stöd ? Vargen är nog inte det största problemet på landsbygden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart är inte vargen det stora problemet, men den står som symbol för hur lite folk på landsbygden kan påverka sin situation på laglig väg, den står alltså som en symbol för frustration.

      Att sedan 17 % av de fårgårdar som haft besök av stora rovdjur lägger ner sin verksamhet är inte något man kan skyfla under mattan i en handvändning.

      Radera
    2. Just det ja, vi är ett antal månskensbönder som inte lyfter stöd. Men de som pysslar med jordbruk kommersiellt lyfter nog i de allra flesta fall stöd och förbinder sig därmed till en hel massa bra och mindre bra saker.

      Radera
  6. Vargen sprider givetvis också dvärgbandmasken. Då vargarna rör sig över större område än rävar, är de också ett allvarligare hot .
    Vi har dessutom ingen svensk vargstam, vad vi har är ryska vargar ( som finns i överflöd ) som har förirrat sig hit. Skjut av dem så fort som möjligt så att vi kan stoppa spridningen av dvärgbandmasken.

    SvaraRadera