Fåret är ett djur som tidigt domesticerades (tämjdes). Det allra första djur som domesticerades var hunden. Dagens tamfår härstammar alla från mufflonfår i Turkiets och Irans oländiga bergstrakter. I Skandinavien införs de tillsammans med jordbruket för ungefär 6000 år sedan.
De första tamfåren hölls framför allt för sitt kött och eventuellt för sin mjölk. Får som hölls för ull känner vi först till i Grekland för lite drygt 5000 år sedan, därifrån spreds de ut över Europa. Sannolikt dök det upp fårraser vars ull gick att använda till textilier och toning i Skandinavien ungefär 2000 år f.Kr. Dessa raser hade en större genetisk variation än de tidigare vilket bland annat märks genom att de hade mycket varierande horn, det fanns till och med hornlösa individer. Hornlösa får har idag till följd av ett mer eller mindre medvetet urval kommit att bli de vanligaste.
Fåret har mycket sällan genom historien varit det djur som primärt hållits på gårdarna. Snarare har det utgjort ett tämligen anspråkslöst komplement till boskap. Däremot så fanns det en större eller mindre fårflock på var och varannan gård ända upp i våra dagar. Genom att hålla såväl boskap som får, två djurslag som betar på olika sätt, kan man utnyttja betesmarken maximalt.
Emellanåt har det gjorts systematiska försök att förbättra de skandinaviska fårens köttegenskaper. De skandinaviska fåren, av vilka vi har flera lantraser bevarade, är tämligen lätta till vikten och har en kort svans. Förbättringar har gjorts genom att centraleuropeiska köttraser, vilka enklast känns igen på kroppsstorlek och svanslängd, förts in i landet. Ett tidigt exempel på detta är de får som Gustav Vasa lät importera till några av sina kungsgårdar på 1500-talet. Gustav Vasas får kallades rumpefår på grund av den kraftiga svansen. En annan känd svensk som engagerade sig i fåraveln var Jonas Alströmer. Alströmer satsade under början av 1700-talet på avelsdjur vilka skulle förbättra ullkvaliteten.
I dag finns det i Sverige en mycket stor variation vad gäller får. Det finns ett tiotal lantraser bevarade och det finns åtskilliga större köttraser. Ull satsas det inte på i någon större utsträckning i Sverige, däremot är gotlandsfåret (tidigare hette det pälsfår) Sveriges enskilt vanligaste. Vad gäller gotlandsfår så har man avlat för att få så fin päls att använda i pälsindustrin som möjligt. Den som är intresserad av olika fårraser kan ju alltid läsa någon av de böcker som finns eller ännu hellre söka sin information på internet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar