Gårdagens lammning

Jag är halt. Har varit det sedan i januari, först på grund av en stukning och nu en rejäl smäll på vaden som gjorde att jag inte kunde gå på en vecka..... Det är bättre nu men jag linkar.

Därför blev jag lite bekymrad igår när jag såg att en ungtacka höll på att lamma. Hon hade problem. Det verkade vara ett felläge. Istället för att frambenen kom först så var det nosen som tittade fram. Eftersom vi låter tackorna lamma ute så visste jag att jag aldrig skulle kunna fånga in henne med mitt dåliga ben. Det är nackdelen med utelammningar, annars ligger vi på en betydligt bättre statistik för överlevnad än riksgenomsnittet. Det är inte ofta vi haft flasklamm, tre gånger på nästan 10 år och sisådär 100 lamm. Det är inte heller ofta som jag fått hjälpa till att få ut lamm som satt i felläge. Men nu var det kanske dags igen...

Hur som helst. Jag valde att avvakta. Så jag gick in, ordnade med disken och gick sedan ut igen. Det visade sig vara rätt beslut. Tackan hade klarat av det hela på egen hand. När jag kom ut höll hon på att slicka rent sin telning.

Idag när jag rastade hundarna var lammet på benen och följde vingligt sin tacka i hasorna. Min unga vorstehtik förstår inte riktigt varför inte lammen reagerar på hennes lekinviter. De bara stirrar på henne med stora tomma ögon och fortsätter tugga...

Årets första lamm

Vi har som nå säkert vet en skock får på gården. Det är relativt småväxta lantrasdjur. Inte renrasiga utan en blandning av framför allt värmlandsfår, gutefår och gotländska pälsfår. Vi har valt att slå ut de största djuren för att få lite mindre och lätthanterliga djur i flocken. Alla rymmare har slaktats omedelbart, vilket gör att vi har en tämligen stationär flock med få rymningar om inte det är extremt dåligt med foder i hagen eller brunstande tackor i andra hagar.....

Syftet med vår fårhållning är tvåfaldigt. Det ena syftet är att vi skall få kött, upp och fällar. Det andra syftet är att hålla markerna öppna och gynna den biologiska mångfalden. De senaste årens utveckling i fråga om stora rovdjur har gjort att vi håller på att trappa ner vår fårhållning. Stora rovdjur och de förutsättningar vi har på våra marker är inte något som går att kombinera. Ännu så länge har vi bara haft besök av lodjur på gården, men det finns andra gårdar inom 10 km radie som haft besök av varg. I genomsnitt ett par döda får inom denna radie varje år de senaste 5-6 åren gör tillvaron lite väl spännande. Därför kommer vi att slakta ut våra får detta eller nästa år.

Trots beslutet att slakta ut fåren så är det inte utan att man gläds i månadsskiftet mars-april då de första lammen kommer. Detta år kom de i morses. Något år har de kommit så tidigt som 18:e mars men aldrig senare än 7:e april. Att vi inte vet exakt när de kommer beror såklart på att vi låter baggen gå med tackorna hela tiden så vi vet helt enkelt inte när de betäcks.

Hur som helst. I morses ute på betet så fick ledartackan två fina lamm. Jag har ännu inte kollat om det är bagg- eller tacklamm. Det gör jag väl lite senare under dagen om jag kan linka ikapp dem. Jag är nämligen rejält halt nu efter en vadkaka jag ådrog mig i helgen.

Lammrevben till julbordet

Farmor gillade revben på julbordet. Men hon dog på 80-talet så det har vi inte haft sedan dess i mitt föräldrahem. Nu tänkte jag ändra på det. Men jag har valt lamm istället för gris. Å andra sidan, hade jag bara haft ett vildsvin i frysen så hade det blivit svin istället.

Jag började med att ta ett par kg frusna lammrevben och koka dem. De kokades i saltat vatten tillsammans med ett par pepparfrukter och lökar. När köttet mer eller mindre ramlade av benen tog jag upp dem och la dem i en marinad.

Marinaden bestod av honung, soja, färskriven ingefära och ett par klickar sambal ölek. Revbenen fick dra i marinaden ett par timmar därefter stoppade jag in dem i en ugn på 200 grader. Där fick de vara 15-20 minuter tills de fått fin färg.


Revbenen åts med en varm rotfruktssallad och en grönsallad. Något kg revben frystes ner i väntan på julbord. Av barnens och familjens reaktion att döma så kommer detta att upprepas!

Urval och nedrtappningsplan

Vi har nu 11 får, inklusive ett par årslamm, som går kvar i hagen. Jag kikade och funderade lite i helgen. Jag kom fram till att jag börjar med att slakta bort samtliga årslamm. Det får bli lite äldre tackor till nästa år. Och eftersom vi håller på att trappa ner så innebär det att vi i vinter behåller fyra tackor. En bunt med baggar får gå kvar som levande köttförråd, men dem planerar jag att slakta av successivt under vintern när lammen ligger i frysen.

Detta innebär att vi inte kommer att ha så värst stor besättning nästa sommar. På sin höjd 10 djur om tackorna ligger på i snitt 1,5 lamm vilket är tämligen normalt i vår flock. Att slakta av kvarvarande djur nästa höst kommer därför inte att vara några problem. För vår plan är ju, som tidigare påpekats, att slakta bort hela flocken.

Hur vi gör med hagarna därefter vet jag inte. Det får ge sig när vi kommer dithän. Men det är ju långt till 2015.

Boskapsvaktande hundar attackerade kvinna

Som fårägare får man ofta slängt i ansiktet att man borde skaffa boskapsvaktande hundar. För min del är det uteslutet, jag har blot ett drygt dussin får. Att skaffa en boskapsvaktande hund skulle förstöra den redan negativa budgeten ytterligare. Men det är inte det främsta skälet. Det främsta skälet är människors väl och ve. För dessa hundar kan vara farliga...

I måndags blev en 35 årig kvinna  illa biten av just boskapsvaktande hundar.

 Under en vandring i Vanoise Park, Termignon i Frankrike i måndags kom en 35-årig kvinna i närheten av tre får. Den lilla gruppen får befann sig en bit i från den övriga flocken vilket skulle visa sig förödande för kvinnan som plötsligt anfölls av två boskapsvaktande Pyrenéerhundar.
Den ena av de två hundarna inledde attacken genom att bita kvinnan i vaden vilket fällde henne till marken. Väl nere fortsatte hundarna att bita kvinnan i ryggen, på axlarna och i baken. Kvinnan gjorde motstånd och lyckades efter en stund göra sig fri från sina angripare.

Läs mer HÄR.

Sådana hundar tycker Rovdjursföreningen, Nordulv, SNF mfl att vi skall ha lite till mans ute i våra fårhagar. Jag tycker att det är en lösning som innebär oacceptabelt stora risker. Föreställ er att det varit ett 8-årigt barn istället för en 35-årig kvinna. Vad tror ni då skulle ha hänt?.

Sommarbete och överraskning

Idag var det dags att föra över fåren på sommarbetet. Det var inga problem men när jag räknade in dem i den nya hagen fick jag inte ihop det. En tacka saknades. Det gjorde hon i går kväll också, men ajg tänkte inte närmare på det då.

Nu visade det sig att det fanns en fullt naturlig förklaring. Tackan hade lammat under natten. En sladdis med andra ord. Jag trodde faktiskt att hon gick i tomme, att hon snarare brunstat om och skulle få höstlamm....

Nåja, ett välskapt litet stappligt bagglamm var det hur som helst.

I fårhagen 05.10

Stilla, dimmig morgon i fårhagen. Fåren och lammen betar fridfullt. Bräkandet har avtagit i och med att nytt friskt gräs tittar upp. Det är ju att föredra framför både ensilage och hö.

Så långt: 6 lamm

Förutom en lite trist händelse där jag var tvungen att nödslakta en tacka med slidframfall så har lammningarna gått bra. Fyra tackor har lammat och fått totalt sex lamm, könsfördelningen är 50/50. Tre tackor kvar att lamma, för min del gör det ingenting om en eller två av dem är tom....

Äntligen! Första lammen!

I år har tackorna antagligen tyckt att det varit för kallt. De har i alla fall hållit lammen i magen längre in på säsongen än någonsin tidigare...

I vanliga fall kommer första lammen 20-25 mars. I fjro kom de 1/4. I år kom de idag (9/4) vid 04.00 snåret. I alla fall höll tackan på att slicka rent sitt första lamm när jag var ute med hunden 04.30. Efter någon timme kom ett till:

Och en bild några timmar senare. Denna tog min kära hustru:

Dövt bagglamm?

Detta lilla bagglamm verkar faktiskt dövt. Det uppför sig rätt lustigt och reagerar aldrig när tackan lockar. Hon får jobba rätt hårt på att hålla kontakten med honom, men det verkar gå rätt bra.....

Årets lamm

Då har vi facit. Vi har 6 tackor, varav 3 är från i fjor. De äldre tackorna fick 2+2+1 lamm, hon som fick ett lamm förlorade för vörigt det efter ett dygn. Ungtackorna fick 1+1+1 lamm. Totalt 8 lamm varav 7 överlevt än så länge. Av dessa 7 är 2 tackor. Minst en av dem verkar fin nog att behålla. Men då får vi fundera över vilken vuxen tacka som vi får ta bort. Svårt val, de är trevliga och fina allihop. Å andra sidan har vi sommaren på oss att klura ut detta.

Snittet ligger ungefär som det brukar, däremot blev den procentuella dödligheten högre än vanligt. Oftast förlorar vi inget, men ett år fick en tacka slidframfall så vi förlorade såväl henne som hennes två lamm.....

Årets första lamm!

Årets första lamning. Ledartackan fick två välväxta lamm, som vanligt helt på egen hand. Det där med att stoppa in tackorna i en lamningsbox är inget vi har gjort. Bara två gånger av kanske 50 lamningar så har tackan inte accepterat sitt lamm, så den naturliga vägen är något som funkar för våra får. Aldrig har vi fått några dödfödda. Totalt har jag fått hjälpa till kanske 5 gånger, det blir 10% av lamningarna vilket inte är seciellt mycket i ett nationellt perspektiv.

Tidigast har vi fått lamm den 18 mars, annars brukar lamningen starta runt den 23 mars. Aldrig har den varit så sen som i år. Oftast låter vi ett bagglamm gå kvar på hösten för att betäcka tackorna. Det blir en form av linjeavel, men inte total eftersom vi kanske var 4:e år plockar in en ny bagge. Hösten 2010 hade vi senast en utomstående bagge.

När jag gör urvalet om vilka djur som skall få vara kvar som livdjur så kikar jag på tre olika egenskaper:
1/ storlek. Våra får skall inte vara för stora, jag slaktar medvetet bort de djur som verkar dra upp i storlek. Anledningen är enkel. Jag vill kunna lyfta ett fullvuxet djur utan att knäcka mig. Tackorna har därför oftast en levandevikt på 40-55 kg. Lammen brukar ligga kring 15 kg när de slaktas på hösten.
2/ pälskvalitet. Vi använder pälsen till olika saker, därför slår vi ut de djur som inte uppfyller våra krav på färg och kvalitet på ullen.
3/ lynnet. Visar fåren upp minsta aggressivitet eller rymningsbenägenhet så slås de ut.

Korp attackerar lamm

Det påstås ofta från olika håll att korpar inte skulle attackera levande lamm utan bara ge sig på döda. Klippet ovan tyder helt klart på det motsatta. Ett klockrent läge att ta till skyddsjakt.

I fårhagen - vårminne

För ett par år sedan hade vi ett flasklamm. Det gör vi inte om, även om lammet blev tillgivet och är en duktig tacka vid det här laget....

Lammproduktion är bra för mångfalden!

Enligt en artikel i Land är uppfödning av höstlamm samt stutar bra för den biologiska mångfalden:

Uppfödningen av höstlamm och stutar gör störst miljönytta. Det visar Jordbruksverkets färska analys av hur man bäst förenar biologisk mångfald med minskad klimatpåverkan.
Fokus ligger på skillnaden mellan betes- och kraftfoderbaserad produktion.
I Sverige bidrar mjölk-och köttproduktionen till biologisk mångfald och till att hålla landskap öppna. Men de betande djuren är sämre för klimatet. Djurhållningen står för mer än fem procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.
En idealmodell är, enligt Jordbruksverket, en kombination av betesdrift och lövträdsproduktion för bioenergi. Då erhålls både naturvårds- och klimatvinster.

Får kristi himmelfärd

Vår lilla fårflock i början av juni. Totalt har vi 12 djur. Sex tackor kommer vi att behålla över vintern. En bagge får gå kvar till nyår. De övriga kommer att slaktas lite successivt.

Märkning

Grannen ringde igår. Hon behövde hjälp med märkning. Hon insåg att det inte var så lätt att göra det själv som hon tänkt sig. Alltså traskade jag över. Ungarna passade på att cykla.

Väl framme så skulle 22 lamm märkas. Alla var inne. Det lite krångliga var att grannen på förhand bestämt vilket lamm som skulle ha vilket nummer. Hon hade även bestämt att baggarna skulle ha gula öronmärken och tackorna små aluminiumclips. Jag kör genomgående clips på alla.

Medan vi märkte lamm stod en ugnspannkaka på tillagning hemma i ugnen. Hustrun hade inte kommit hem ännu så jag hade satt pannkakan på 120 grader för att den inte skulle brännas eller bli klar allt för fort...

Nåja. Märkningen tog väl allt som allt 45-60 minuter. Ungarna sysselsatte sig runt ladugården under tiden. Och när jag kom hem var hustrun hemma, ugnen höjd till 225 för att få lite yta på pannkakan.

Ibland hjälper vi våra grannar. Ibland får vi hjälp. I det långa loppet jämnar summan av tjänsterna och gentjänsterna ut sig.

Tips: Gångemads vårpicknik

På fårgården Gångemad har man tagit fasta på intresset för kosläppet som var förra helgen på olika håll i sverige. Man har därför initierat ett lammsläpp vilket kommer att äga rum nu på söndag. I Åter nr 4/2006 berättar en av ägarna, Pernilla, om hur de kom att flytta ut från stan till ett jordbruk. Jordbruket sköts på ett intressant sätt. Det ägs av fyra personer, syskonen Oskar och Sofia tillsammans med deras respektive, Pernilla och Urban (som jag jagar tillsammans med). Familjerna bor dels på gården och dels i ett närliggande hus. Gården drivs parallellt med ordinarie arbeten och eftersom man är fyra vuxna som delar på arbetet så förstår jag helt plötsligt hur det faktiskt kan genomföras. Om hösten kan man köpa lammkött från dem. Övrig tid på året lite andra produkter så som honung, ägg mm.

Gångemad ligger i östra änden av vår socken, vi bor i den västra änden.

Årets sista lamm

När barnen lämnats på dagis och fritids och jag gav fåren mat såg jag att det var något som inte stämde. En tacka var lite avvaktande. Det brukar hon inte vara. Men efter en stund kom hon fram. Då såg jag skymten av tvåsmå klövar i hennes slida så jag fångade in henne och kontrollerade. Det var självklart lamning på gång, men hon hade haft svårt att få ut lammet. Ja det var så illa att värkarna avstannat.

Då fanns det inget annat att göra än att hålla fast tackan mellan mina knän och ta tag i klövarna och dra. Efter en stund och med lite lirkande kom det ut ett svart lamm. Som levde!

Men sedan blev jag orolig. Tackan traskade iväg. Men vände åter när hon hörde lammet. Gick fram till det. Började nosa. Sedan slicka.

Pewh! Allt verkar gå bra!

Men att behöva hjälpa till på två av sex lammningar är lite väl tufft. Lägg till tackan som fick slidframfall i vintras och lammet jag tvingades nödslakta så har det varit ett tufft år. Nu får vi hoppas att allt funkar som det skall framigenom.

Fårböcker

Fyra fårböcker står i vår hylla. Eller ja, där finns ju lite böcker med lammrecept och lite böcker om hur man tar tillvara på skinn och ull också, men nu tänkte jag på lite mer generella böcker om får. De är:

Fårboken av Anders Jansson och Nina Östman. Detta ären ganska ytlig men inspirerande bok. Den kan nog få folk som funderat på får att faktiskt skaffa får. Den kan vara till hjälp att börja, men det är ingen handbok. Däremot är den väldigt rolig att bläddra i.

Får av Erik Sjödin mfl är en handbok i vilken man finner det mesta. Där lär man sig räkna på fodervärden, på tillväxt, hur sjukdomar yttrar sig etc etc. Oerhört faktaspäckad bok. En handbok i sin rätta bemärkelse. Helt klart något som skall stå i varje fårägares bokhylla. Den finns i flera upplagor och det är bra att ha en så ny som möjligt.

En historia som mest handlar om skinn av Nils-Åke Fag är en slags memoarer av en av fårsveriges främsta individer. Fag arbetade länge som veterinär, men även med bedömning av ullkvaliteter. Intressant läsning.

Starta med får av Nils-Åke Fag är en kortfattad bok som kan användas som checklista av en som inspirerats av Fårboken att ta steget in i ett förunderligt och frustrerande liv som fårbonde. Rekommenderas.

De flesta av böckerna kan köpas via Åters bokklubb.