Varför ko-släpp? Och om utedrift året om!

De gångna dagarna har det varit ko-släpp på lite olika platser runt om. Ko-släpp är ett märkligt jippo där tusentals personer åker till någon (oftast större) gård i närheten av storstaden. De betalar en massa p-pengar för att stå på en vall. Antagligen kan de köpa dyr fika också. Sedan får de trängas för att se kor som allt för länge fått trängas i en ladugård rusa ut i vårgräset...

Jag kan för framtiden inte se någon annan lösning än att utevistelsen för kreatur måste öka. En allt större del av djurens foder måste de skörda själva, att bränna fossila bränslen på att hämta hem ensilage och kraftfoder är rätt puckat.... Karl-Ivar Kumm visar i en studie att kreatur som går ute året om på stora beten för visso har en något lägre tillväxt än sådana som står uppstallade vintertid. Men detta har man igen i form av färre veterinärbesök och lägre bränsleåtgång för foderskörden. En annan liknande studie utförd av JTI hittar ni här.

Dagens lantbruk är allt bra konstigt! Och den syn dagens människor har på det är ännu konstigare....

För övrigt fick jag nyss reda på att en av traktens två mjölkbönder nu kommer att sluta. Det innebär att den kvarvarande är den enda kvarvarande mjölkgården på ungefär 8 km radie. Är det framtidens melodi? Att kossorna ine får producera mjölk i brytbygden utan skall hållas på megaenheter i stil med Wapnö?

Årets första lamm!

Årets första lamning. Ledartackan fick två välväxta lamm, som vanligt helt på egen hand. Det där med att stoppa in tackorna i en lamningsbox är inget vi har gjort. Bara två gånger av kanske 50 lamningar så har tackan inte accepterat sitt lamm, så den naturliga vägen är något som funkar för våra får. Aldrig har vi fått några dödfödda. Totalt har jag fått hjälpa till kanske 5 gånger, det blir 10% av lamningarna vilket inte är seciellt mycket i ett nationellt perspektiv.

Tidigast har vi fått lamm den 18 mars, annars brukar lamningen starta runt den 23 mars. Aldrig har den varit så sen som i år. Oftast låter vi ett bagglamm gå kvar på hösten för att betäcka tackorna. Det blir en form av linjeavel, men inte total eftersom vi kanske var 4:e år plockar in en ny bagge. Hösten 2010 hade vi senast en utomstående bagge.

När jag gör urvalet om vilka djur som skall få vara kvar som livdjur så kikar jag på tre olika egenskaper:
1/ storlek. Våra får skall inte vara för stora, jag slaktar medvetet bort de djur som verkar dra upp i storlek. Anledningen är enkel. Jag vill kunna lyfta ett fullvuxet djur utan att knäcka mig. Tackorna har därför oftast en levandevikt på 40-55 kg. Lammen brukar ligga kring 15 kg när de slaktas på hösten.
2/ pälskvalitet. Vi använder pälsen till olika saker, därför slår vi ut de djur som inte uppfyller våra krav på färg och kvalitet på ullen.
3/ lynnet. Visar fåren upp minsta aggressivitet eller rymningsbenägenhet så slås de ut.

Djurgate, djurskydd, utedrift och andra problem för småbrukare

Den enskilda djurskyddsinspektören vid länsstyrelsen i Sverige har oerhört stor makt. Och det är svårt att få rätt emot dem när de väl bestämt sig för något. Det visar inte minst inslaget från SVT ovan. Den som vill läsa lantbrukarens egna ord hittar dem på bloggen Sveriges snyggaste bonde.

Det hela demonstrerar problem med förvaltningssverige, samt inte minst att enskilda handläggare inte är maskiner utan människor med känslor. Känslor som när de blir ifrågasatta eller stötta kan leda till att de vägrar att ändra sig för att istället driva frågor in absurdum. Vi har tidigare sett liknande konstigheter vad gäller länsstyrelsen Skåne i fråga om helårsutedrift på Revinge hed. Den frågan avgjordes först i kammarrätten, då till KC Ranchs fördel.

Skulle jag hamna i motsvarande situation som Sveriges snyggaste bonde eller KC Ranch eller många andra så skulle jag nog ge upp. Eller snarare slakta av mina djur och stoppa dem i frysen. Den mark som frigjordes skulle jag plöja upp och göra om till viltåkrar... Men jag håller mina djur på ett sådant sätt att situationen inte skall behöva uppkomma. Om jag inte råkar ut för tidernas vrångaste inspektör. Vilket Sveriges snyggaste bonde tydligen gjorde.

Med detta menar jag inte att djurskyddet i sverige är dåligt skött eller har dåliga ambitioner, tvärt om. Problemet är att den enskilda individen inte har någon möjlighet att komma till tals om han/hon kommer i kläm eller av oförstånd råkat göra fel. Djurskyddet skall givetvis verka för att saker skall bli bättre, men samtidigt vara lyhörda inte minst om sakkunnig expertis kallats in. För självklart skall en tjänsteman lyssna på det en veterinär med expertkunskap om det aktuella djurslaget säger. Allt annat vore synnerligen korkat!

Jag har personligen inte haft tid att kika på det förslag till ny djurskyddslag som ligger ute. Jag misstänker dock att det kommer att vara fortsatt svårt att få till en av mina käpphästar, permanent utedrift utan ligghall. Rätt djur klarar vårt klimat utan problem och i de allra flesta fall räcker det med det skydd naturlig vegetation i from av topografi, skogsbryn och tätare dungar ger. Även forskningen visar att det finns stora miljömässiga vinster med detta, men juridiska problem att genomföra.

Därför slutade vi med getter....

Ja inte för att de stångas och bråkar, utan för att de rymmer och gärna befinner sig på platser där de inte skall vara.....

Bilden är länkad från BT.