Även en blind höna finner ibland ett korn

Kom att tänka på detta talessätt när jag läste en ledare i Expressen. Den är såklart skriven med anledning av LRFs pågående stämma. Ett kort citat som var välformulerat:

Lägre matpriser har onekligen inneburit ökat välstånd för svenskarna och nyttan är störst för dem med minst marginaler. Men man kan vara frihandelsvän och samtidigt oroa sig över att svensk köttproduktion minskar till förmån för utländsk. Billigt brasilianskt nötkött på Ica går exempelvis hand i hand med igenväxta svenska hagar och hotade arter.
Det är också ett problem när svenska bönder måste konkurrera med kött från länder med sämre djurskydd. Och det är meningslöst att ha stränga miljökrav i Sverige om biffen vi själva väljer har producerats på skövlad regnskogsmark.
I vissa fall beror den billiga maten helt enkelt på att andra tvingas bära kostnaderna, genom övergödda sjöar, ökad antibiotikaresistens eller svagt djurskydd.

Landsbygd, produktmaximering och lite varg

I en krönika med ett halvår på nacken diskuterar Bertholof Brännström något som jag ofta återkommer till i tanken, inte minst när jakt, djurhållning och jordbruk hamnar i skottlinjen av olika skäl. Brännström funderar i sin krönika över vartifrån västerbottningarnas mat skall komma i framtiden. Jag tar mig friheten att citera några stycken ur krönikan:

LRF räknar med att bara runt 600 gårdar i länet har så pass stor verksamhet att en familj kan försörjas. De senaste årtiondena har jordbruken försvunnit på löpande band.
Sedan EU-inträdet för drygt 15 år sedan har nio av tio mjölkbönder i Åsele lagt ner. Nästan lika illa är det i flera andra inlandskommuner.
Men också i de mer bördiga kustkommunerna är antalet jordbruk på stark tillbakagång, i Umeå har tre av fyra mjölkbönder slutat sedan 1995.
Under lång tid har antalet mjölkgårdar i länet halverats vart tionde år, och länsstyrelsen ser inga tecken på något trendbrott.
Ändå ser de allt större gårdar som finns kvar till att Västerbotten gott och väl är självförsörjande på mejerivaror, medan det ser betydligt dystrare ut när det gäller köttproduktionen.
Utan slakteri i länet är villkoren tunga och i dag klarar bara omkring 70 gårdar av att skicka mer än 20 nötdjur per år till slakt.
Än värre är det för länets grisbönder som utkämpar en närmast hopplös kamp mot det prisdumpade danska fläskköttet. Västerbotten har bara en handfull grisgårdar kvar, och lönsamheten är skral.
Måste det då vara så här? Är inte utvecklingen bara ett utslag för att andra bönder producerar det vi vill ha till ett billigare pris?
Javisst, så kan man se det. Så länge jordbruksstöden ser ut som de gör gynnas storbönderna på bekostnad av de små. Och så länge oljan är relativt billig är det lönsamt att transportera maten hit och dit över klotet.

Jag kommer nog att hålla ögonen på Brännström i framtiden, han verkar vara en intressant journalist (t.ex. fd chefred på Journalisten), han har t.ex. utan att vara jägare kommit fram till följande slutsats:

Min slutsats blir att svensk rovdjurspolitik i allmänhet och vargpolitiken i synnerhet helt havererat. Det inkonsekventa, hattande beslutsfattande vi hittills haft har snarare skärpt än mildrat motsättningarna mellan anhängare och motståndare.

Och i höst kommer han att åka till USA för att studera vargfrågan, till Jakt och Jägare säger han:

- I Amerika ligger man 10-15 år före oss i Sverige i projektet att restaurera vargstammen. Jag vill studera hur de växande vargstammarna där har tagits emot av olika kategorier av befolkningen. Jag vill se vad som varit bra och vad som varit mindre bra, säger Bertolof Brännström.
Han har tilldelats 25 000 kronor i ett stipendium från Journalistfonden för vidareutbildning. Någonstans i månadsskiftet september-oktober åker han.

Födelsedagsmiddag

Ordnade en enkel födelsedagsmiddag åt min hustru idag:

• Hasselbackspotatis (potatisar, till 2/3 genomskurna därefter ugnsgrillade)
• Lammytterfilé, stekt i räffelpanna. Enkelt kryddad med svartpeppar och salt.
  
• Grönsallad.

Enkelt och gott. Avslutade med en totalt misslyckad bryllépudding. Skall ta mig fan aldrig försöka mig på något sådant igen.