Utslaktning pågår

Nu pågår utslaktningen av vår fårbesättning för full. Efter den gångna helgen återstår fyra djur, två tackor och två lamm. De kommer att slaktas under hösten.

Jag har tidigare utvecklat varför vi tagit detta beslut, det kan ni läsa om här. 

Idag sitter vi i en situation där jordbruksministern avskaffats och ersatts med en landsbygdsminister. Men denne får inget eget departement utan skall sorteras in under näringsdepartementet. Detta innebär en stor risk för att landsbygden kommer än mer i skymundan. Kombinerat med Åsa Romson (MP) som miljöminister så kan man hysa farhågor om att miljödepartementet kommer att sätta käppar i hjulen för den vargjakt som våra länsstyrelser för närvarande är i full färd med att planera. I det läget ser jag ingen framtid i att ha ens en mindre fårbesättning. Det är helt enkelt inte önskvärt från de styrandes sida.

Om vi åter tar in får på gården om ett par så så får regeringen i allmänhet och Romson i synnerhet i praktiken visat att hävdvunnen biologisk mångfald och en levande landsbygd är något som samhället anser viktigt och regeringen faktiskt värnar om.

Årets första lamm

Vi har som nå säkert vet en skock får på gården. Det är relativt småväxta lantrasdjur. Inte renrasiga utan en blandning av framför allt värmlandsfår, gutefår och gotländska pälsfår. Vi har valt att slå ut de största djuren för att få lite mindre och lätthanterliga djur i flocken. Alla rymmare har slaktats omedelbart, vilket gör att vi har en tämligen stationär flock med få rymningar om inte det är extremt dåligt med foder i hagen eller brunstande tackor i andra hagar.....

Syftet med vår fårhållning är tvåfaldigt. Det ena syftet är att vi skall få kött, upp och fällar. Det andra syftet är att hålla markerna öppna och gynna den biologiska mångfalden. De senaste årens utveckling i fråga om stora rovdjur har gjort att vi håller på att trappa ner vår fårhållning. Stora rovdjur och de förutsättningar vi har på våra marker är inte något som går att kombinera. Ännu så länge har vi bara haft besök av lodjur på gården, men det finns andra gårdar inom 10 km radie som haft besök av varg. I genomsnitt ett par döda får inom denna radie varje år de senaste 5-6 åren gör tillvaron lite väl spännande. Därför kommer vi att slakta ut våra får detta eller nästa år.

Trots beslutet att slakta ut fåren så är det inte utan att man gläds i månadsskiftet mars-april då de första lammen kommer. Detta år kom de i morses. Något år har de kommit så tidigt som 18:e mars men aldrig senare än 7:e april. Att vi inte vet exakt när de kommer beror såklart på att vi låter baggen gå med tackorna hela tiden så vi vet helt enkelt inte när de betäcks.

Hur som helst. I morses ute på betet så fick ledartackan två fina lamm. Jag har ännu inte kollat om det är bagg- eller tacklamm. Det gör jag väl lite senare under dagen om jag kan linka ikapp dem. Jag är nämligen rejält halt nu efter en vadkaka jag ådrog mig i helgen.

Urval och nedrtappningsplan

Vi har nu 11 får, inklusive ett par årslamm, som går kvar i hagen. Jag kikade och funderade lite i helgen. Jag kom fram till att jag börjar med att slakta bort samtliga årslamm. Det får bli lite äldre tackor till nästa år. Och eftersom vi håller på att trappa ner så innebär det att vi i vinter behåller fyra tackor. En bunt med baggar får gå kvar som levande köttförråd, men dem planerar jag att slakta av successivt under vintern när lammen ligger i frysen.

Detta innebär att vi inte kommer att ha så värst stor besättning nästa sommar. På sin höjd 10 djur om tackorna ligger på i snitt 1,5 lamm vilket är tämligen normalt i vår flock. Att slakta av kvarvarande djur nästa höst kommer därför inte att vara några problem. För vår plan är ju, som tidigare påpekats, att slakta bort hela flocken.

Hur vi gör med hagarna därefter vet jag inte. Det får ge sig när vi kommer dithän. Men det är ju långt till 2015.

Boskapsvaktande hundar attackerade kvinna

Som fårägare får man ofta slängt i ansiktet att man borde skaffa boskapsvaktande hundar. För min del är det uteslutet, jag har blot ett drygt dussin får. Att skaffa en boskapsvaktande hund skulle förstöra den redan negativa budgeten ytterligare. Men det är inte det främsta skälet. Det främsta skälet är människors väl och ve. För dessa hundar kan vara farliga...

I måndags blev en 35 årig kvinna  illa biten av just boskapsvaktande hundar.

 Under en vandring i Vanoise Park, Termignon i Frankrike i måndags kom en 35-årig kvinna i närheten av tre får. Den lilla gruppen får befann sig en bit i från den övriga flocken vilket skulle visa sig förödande för kvinnan som plötsligt anfölls av två boskapsvaktande Pyrenéerhundar.
Den ena av de två hundarna inledde attacken genom att bita kvinnan i vaden vilket fällde henne till marken. Väl nere fortsatte hundarna att bita kvinnan i ryggen, på axlarna och i baken. Kvinnan gjorde motstånd och lyckades efter en stund göra sig fri från sina angripare.

Läs mer HÄR.

Sådana hundar tycker Rovdjursföreningen, Nordulv, SNF mfl att vi skall ha lite till mans ute i våra fårhagar. Jag tycker att det är en lösning som innebär oacceptabelt stora risker. Föreställ er att det varit ett 8-årigt barn istället för en 35-årig kvinna. Vad tror ni då skulle ha hänt?.

Öppet brev från Peter Larsson till SNFs ordförande Mikael Karlsson

Konstnären och fårfarmaren Peter Larsson bor i Sjöbo. Nyligen slogs nio får på en gråd i närheten av hans. Därför skrev han ett öppet brev till Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson via facebook där det delas friskt. Jag återger brevet eftersom det är viktigt och belyser ett allt större problem:

Öppet brev till Naturskyddsföreningens ordförande:
Hej igen Mikael Karlsson! Hoppas natten varit god! Själv har jag vakat över mina får så många timmar jag orkade (man har ju annat att sköta och en familj med). Som tur var blev vi inte angripna i natt trots att en granngård förlorade 9 får till vargen natten innan - 7 stycken dödade någorlunda snabbt, 2 fick avlivas med hemska skador på morgonen. Så man får väl skatta sig lycklig... Men det jag funderar över hur vi skall våga ha fåren kvar i de naturbeten som vi sköter? Som jag nog berättat tidigare är de fulla av rödlistade arter (det här är av typen ekhagar á la Ottenby Lund m.m. om du någonsin besökt en sådan biotop). I sommar har jag sett flera sällsynta bastardsvärmare, den lilla ekoxen (Dorcus) och häromdagen sjöng sommargyllingen över huvudet på mig när jag räknade in djuren. Så att det är rika marker som det vore trist att se växa igen, är det ingen tvekan om! Men med tanke på utvecklingen nu vet jag inte hur jag skall hinna både vaka över fåren, skriva mina böcker och måla fåglar - dygnet har inte tillräckligt många timmar för allt... Jag vet att många i din organisation anser att vi fårägare får skylla oss själva när vi låter djuren vistas utomhus dygnet runt och tycker att man skall stalla in dem nattetid (har någon hos er räknat på antalet transportmil med bil+släp eller traktor+släp om man betar reservat långt ifrån gården? Det blir inte särskilt miljövänligt...) Men tyvärr är det heller inte någon lösning för de allra flesta. Dessutom säger djurskyddslagen att våra djur skall vara utomhus under betessäsongen och det känns klart trevligare att låta fåren (och nötboskap) vila i skuggan på dagarna för att beta på natten. Fast det börjar bli svårt i dagens Sverige som du vet... Och när det gäller våra staket - som gång på gång döms ut av era medlemmar och länsstyrelsens rovdjursspårare - är det dessvärre så att det inte går att "vargsäkra" en hage i större delen av landet; stengärdsgårdar, diken, sjöar m.m. gör detta till en utopi. Trots att ex. länsstyrelsen i Skåne ber oss att skicka in ansökningar för "rovdjursstaket", räcker anslagen bara till en handfull gårdar per år. Och hur var det nu med de 3 m höga staketen på Skånes Djurpark? Dessa gnagde sig vargarna igenom på några minuter. Till och med så fort att parken fick utrymmas på besökare då det plötsligt sprang vargar bland barnfamiljerna!
Så jag har faktiskt kommit fram till att den bästa lösningen för alla parter är att ni genom era medlemmar försöker ordna "betes-team" som kan ta över betesdjurens roll i landskapet. Dessa skulle - kanske med någon form av saxar eller sekatörer - kunna rycka ut och hålla alla dessa biologiskt ovärderliga betesmarker öppna när nu vargen har börjat få fårbönder (och en och annan nötbonde) att uppgivet tala om att lägga ner. Vad jag förstår har ni en årsbudget på ca 30 miljoner kronor och det borde väl gå att flytta över en del av dessa pengar från kansliets tjänstemän till mobila "betes-team"? Sedan kan vi ju alla lägga en fin importerad Nya Zeeländsk lammkotlett på grillen nästa sommar och tänka "Men vi har ju i alla fall gott om varg i våra skogar..."
Med hälsningar, Peter Larsson f.d. medlem
Konstnär, författare och fårfarmare

I fårhagen 05.10

Stilla, dimmig morgon i fårhagen. Fåren och lammen betar fridfullt. Bräkandet har avtagit i och med att nytt friskt gräs tittar upp. Det är ju att föredra framför både ensilage och hö.

Äntligen! Första lammen!

I år har tackorna antagligen tyckt att det varit för kallt. De har i alla fall hållit lammen i magen längre in på säsongen än någonsin tidigare...

I vanliga fall kommer första lammen 20-25 mars. I fjro kom de 1/4. I år kom de idag (9/4) vid 04.00 snåret. I alla fall höll tackan på att slicka rent sitt första lamm när jag var ute med hunden 04.30. Efter någon timme kom ett till:

Och en bild några timmar senare. Denna tog min kära hustru:

Ruggugglor

Jag är ingen fena på att klippa mina får. Det tar sisådär 15 minuter per individ, något kortare om de är lugna och har den bättre pälskvaliteten.  Hur som helst så lyckades vi klippa alla får den gångna helgen och det var ju bra. Vi låter två bagglamm gå kvar för beteckning så slaktar jag dem till våren. En av de äldre tackorna har väldigt taskiga klövar. Hon är ensam om det så jag tror inte det är den smittsamma varianten av klövröta utan snarast något individuellt hon har ådragit sig. Min lösning på detta kommer givetvis att bli slakt. Kanske inte den närmaste månaden men definitivt innan jul.

Om hö i dagens P4 sjuhärad

Reportage från en av gårdarna i trakten:

Hundar som tar får

Lyssna: Carina Oskarssons får attackerades av hundar
Från P4 västerbotten härom dagen. Det får mig att tänka på den data Rovdjursföreningen tidigare publicerat kring detta. Problemet med den information som Rovdjursföreningen sammanställt är att man 1/ inkluderar höns vilket gör siffran extremt hög och 2/ inkluderar "skrämda tamdjur". Dessa parametrar får man inte fram i viltskadecenters statistik från samma period (tidigt 2000-tal). Det blir med andra ord att jämföra äpplen med päron när Rovdjursföreningen säger att hundar är farligare för husdjursägare än vargar och andra rovdjur. Sedan skall man ha klart för sig hur oerhört mycket större rovdjurstammen är idag än för det år Rovdjursföreningens undersökning avsåg.

Jag är helt övertygad om att det är större risk att få sina husdjur (får/hästar/kor) skadade av stora rovdjur än hundar. Och räknar man in renen bland tamdjuren så är det ingen som helst tvekan. Och då skall man veta att det finns oerhört många fler hundar i vårt samhälle än stora rovdjur i naturen.

En viktig sak hundägare i allmänhet och jakthundsägare i synnerhet skulle vara betjänta av att göra är att prata med någon fårbonde och ta med jakthunden, gärna som valp, in i fårhagen och lära den att får är NO-NO! För min tyska jaktterrier tog det på sin höjd 10 minuter att få henne att inse att får skall man ge fan i om man vill hålla husse glad. Vad det gällde hönsen så tog det lite längre tid men det verkar ha tagit skruv det också....

Det är inte svårt att arbeta förebyggande. Det gäller bara att tänka till lite innan olyckan är framme!

Stängsling

Dagen har ägnats åt att se över fårhagarnas stängsel. En lite försommarhage är klar. Den stora sommarhagen får vänta lite, dels eftersom någon kört sönder staketet genom att krascha en bil genom det och dels för att Vattenfall skall gräva ner lite kabel där först.

Nåja. Jag är i alla fall ordentligt öm i armar och rygg nu. Men det brukar man bli av stängsling.

För övrigt är tackorna stora, men lammen dröjer nog minst en vecka. SOm tidigast har vi fått lamm kring den 20 mars, men det blir några dagar senare i år. Inte någon av tackorna har börjat få mjölk i juvren eller ens fått lammen på plats, de ligger fortfarande högt.

Uäh! De blev fula!

Min 5-åriga son började gråta när han såg de nyklippta fåren. Han tyckte de blivit fula. Och han kände inte igen individerna längre........

Förändring.... Fårklippning...

För första gången sedan vi skaffade får så kommer vi att ta in en proffessionell fårklippare. Han kommer på onsdag. Tills dess måste jag stängsla in en lite fålla. Jag måste även ordna el. Men hans tid + dessa insatser lär vara snabbare genomförda än om jag skulle klippt själv...

Hur som helst känna det som lite av ett bakslag att inte längre sköta det själva. Men ibland får man vara realist också.

Fick en förfrågan....

......från en hantverkare. Hon ville köpa råskinn av oss. De är tänkta att beredas och ställas ut på Liljevalchs i sommar. Eftersom vi redan har lite för många beredda skinn har vi inga problem att släppa en trave råskinn till detta ändamål! Då återstår urvalet. Skall ta och prata med hantverkaren vilken dag som helst och plocka ut en bunt lämpliga skinn. Sedan får vi se om de lämpar sig eller inte.

Dags för slakt?

Funderar lite fram och tillbaka just nu. Frågan gäller vad jag skall göra med baggen. Det är ett av fjolårslammen som fått gå kvar, eftersom jag lånade bagge året dessförinnan är han inte helt besläktad med de övriga djuren undantaget något tacklamm som vi behåller som är hans halvsyster. Han är rätt beskedlig och inte aggressiv mot tackorna så frågan är om han skall få gå kvar ett år eller om jag skall slakta honom. Eventuellt redan till helgen....

Vi börjar ju trots allt få lite tomt på lamm/fårkött i frysen nu. Ett tillskott av en 9 månaders bagge kanske inte vore helt fel? Får diskutera detta med hustrun i kväll!

2011, ytterligare ett fårår har gått

Nyhetens behag har lagt sig. Vi har nu haft får i sex år så det mesta kände vi igen detta år. Vintern höll i sig länge.

De första lammen kom den 20:e mars, vilket är ungefär den tid då våra tackor brukar börja lamma. I år fick vi totalt sex lamm. Kanske beroende på en kall vinter. Men sex lamm är rätt lagom om man bara har får i självhushållningssyfte. Något år hade vi ett dussin lamm, då kändes det ett tag som jag inte gjorde annat än att slakta och stycka och det är inte världens roligaste även om det är en nödvändig och viktig del av verksamheten.

Sommaren var extremt våt. Vi fick inte in något vettigt löshö över huvud taget, allt vårt vinterfoder utgörs även denna vinter av ensilage. Jag tycker att det är en smidig lösning, men hustrun är inte så förtjust i det vilket jag iofs kan förstå. Regnet gjorde att de flesta av våra odlingar, förutom tomat, gurka och squash blev ren skit. Ruttnade på plats eller drunknade får man säga. En hyfsat äppelskörd blev det men ingen bärskörd att tala om. Givetvis plockade vi rätt mycket svamp, det var en sådan sommar.

Under året har vi minskat något vad gäller fjäderfä. Vi tog inga kycklingar i år, ett par sjuka och gamla hönor slogs ut, därtill gav vi de störst till grannen. Det gör att vi nu har en flock på 6 hönor och två tuppar av rasen Åsbohöns. I praktiken är det två flockar om 1+3 djur i varje, åtminstone när de är ute på frigång.

Katterna har vi slagit ut. Det blev lite för mycket av det goda när den ena kattan fick sin andra kull kattungar.

Hund var vi på vippen att skaffa. Jag hade lagt handpeng på en tysk jaktterrier men den blev sjuk och fock avlivas innan vi fick hem den. Kanske kommer det en annan hund till våren. Vi får se hur det går med förhandlingarna i hemmet. Tanken är då att ha den som gårdshund och jakthund. Möjligen blir det en släthårig tax istället för tyskterrier.

Och fåren då? Jo nu har vi sex tackor och en bagge. Baggen skall jag slakta i nästa vecka så nästa års flock kommer att utgöras av sex djur. Vi har kommit fram till att fem eller sex livdjur passar oss rätt väl. Skulle tro att vi kommer att få åtta lamm från dem nästa år. Men det visar sig, möjligen gör de senaste månadernas blidväder att vi får något lamm mer än så.

Inför 2012 har jag ett konkret projekt i åtanke. Det är att bygga en rök. Vi får se om det blir av. I så fall kommer en beskrivning här på bloggen!

Så gott nytt år på er! Hoppas att ni, liksom jag och min familj, festar på fint lammkött i kväll!

I fårhagen - vårminne

För ett par år sedan hade vi ett flasklamm. Det gör vi inte om, även om lammet blev tillgivet och är en duktig tacka vid det här laget....

Intressant debattartikel om fårhållning vs varg

I UNT härom dagen fanns en intressant debattartikel om vargars påverkan på fårhållningen i dessa mellanbygder med skog men även tillräckligt mycket öppen mark för att där skall finnas en hyfsat mängd gårdar med djur. Såhär skriver Fia Söderberg, Skogskärrets Ekogård:

Vargen hotar fårfarmer

Ett vargrevir i Uppsala län skulle innebära slutet för många fårgårdar. Det går inte att skydda fåren från vargen, skriver Fia Söderberg.

”Vargrevir i länet om något år”, skrev UNT tisdagen den 6 december. Det är olyckligt att det bara är jägarnas perspektiv som lyfts fram när man pratar vargetablering. De får i medier utgöra en motpol till statsmaktens och de starka intresseorganisationernas ställningstagande för varg.

Men det finns andra aktörer för vilka en vargetablering i länet kommer att få oerhörda konsekvenser. Etableringen är nämligen ett hot mot den svenska närproducerade ekologiska fårproduktionen. Den är också ett hot mot de öppna betesmarkerna och den biologiska mångfalden.

När fårproducenter lägger ned verksamheterna hålls inte betesmarkerna öppna längre, på bekostnad av den biologiska mångfalden och viktiga arter inom djur- och växtlivet riskerar att försvinna. Hänsyn till detta måste tas när man talar om varg i Uppsala län.

Debatten behöver också nyanseras. Det finns fler människor i städerna som inte har något emot en vargetablering. Men det finns många människor, särskilt på landsbygden, som verkligen har något emot detta, men de marginaliseras. Därför träder jag nu fram, som småskalig fårproducent och bevarare av en svensk utrotningshotad allmogeras, Roslagsfåret.

Mina tankar inför framtiden är kantade av oro, trots egna insatser med kostsamma arbetskrävande rovdjursstängsel. Bidragen täcker inte ens materialkostnaden, än mindre den arbetsinsats som genomförs. Det är ändå inget säkert skydd mot vargangrepp, har det visat sig.

Den svenska livsmedelsproduktionen, det svenska lantbruket, den svenska fårnäringen, de svenska betesmarkerna och den biologiska mångfalden i Sverige befinner sig i ett mycket utsatt läge, skriver Svenska fåravelsförbundet i sitt remissvar till tilläggsuppdrag om den svenska rovdjurspolitiken i november 2011. Det är viktiga punkter som lyfts fram. Vargrevir i Uppsala län är ett hot mot många gårdar, men också ett hot mot människors livskvalitet och företagande på landsbygden. Är vargen värd allt detta?

I Västmanland, som har vargrevir nära Uppsala län, har flera gårdar under hösten drabbats av grymma och blodiga vargangrepp på fårbesättningar. Chocken hos fårägarna är stor. Det är ett trauma att se sina tamdjur bli skadade och attackerade i synnerligen råa angrepp. En av de drabbade gårdarna slutar nu med sin verksamhet för att de inte orkar med den press som ett vargangrepp utsätter dem för.

De, och flera andra, vittnar om mycket blodiga och plågsamma attacker på fåren, där skadade och rivna får ligger utspridda i hagarna, fortfarande vid liv, trots rovdjursstängsel. Den tid det tar för fårägarna att få kontakt med rätt person och få besiktningsmän från länsstyrelsen att ta sig till plasten och analysera att det är varg som har skadat djuren, är plågsamt lång. Djuren lider. Också den tid det tar för veterinärer att komma på plats, se över situationen, sortera ut de djur som kan tas om hand, och de som måste avlivas av de plågade djuren.

Detta är scener vars våldsamhet få anar, och de flesta vill slippa ha på näthinnan. Detta djurplågeri är verklighet, det händer i dag, år 2011, i Sverige. Att samhället accepterar att detta får hända är helt obegripligt. Är det så vi vill ha det i Uppsala län? Är vargen värd detta?

Men till syvende och sist är det helt oacceptabelt att tänka sig att vi ska ha vargrevir i Uppsala län. Om vargarna förökar sig i befintlig takt sker en ökning med 40 procent per år. Det fanns en gång en anledning till att samhället inte ville ha en vargstam, då vargen var ett reellt hot mot både boskap och människors livskvalitet.

Det var på den tiden landsbygden fortfarande var viktig för samhället, och på den tiden den svenska livsmedelsproduktionen fortfarande ansågs viktig för samhället. Ökningen av populationen av varg i landet, som vi nu håller på att få, är för mig helt oacceptabel.

Etableringen är dessutom koncentrerad till Mellansverige, eftersom mer än halva landet norrut är undantaget på grund av rennäringen. Det kommer att innebära dödstöten för Matlandet Sverige, den biologiska mångfalden, de öppna betesmarkerna och den lokala fårnäringen. Vill konsumenten ha det så? Vill inte konsumenten ha lokalproducerat kött från djur med mycket utevistelse? Vill folk inte kunna gå fritt i skog och mark, plocka svamp och bär? Är vargen värd detta?

Jag personligen har aldrig önskat fler vargar i det här landet, och självklart heller inte i länet. Jag vill kunna fortsätta att planera för en utökning av bevarandet av svenska allmogefår och samtidigt kunna erbjuda ett lokalproducerat välsmakande kött, härliga skinn och garn till våra kunder. Men får vi fler vargar i Uppland kommer vår verksamhet inte att fortsätta.

Jag står inte ut med tanken att våra får, Milda, Runa, Spana, Kraka, Tova, Tura, Mysa och alla de andra, skulle bli utsatta för ett angrepp. Om vargen etablerar sig i länet kommer det med största sannolikhet bli verklighet, det vittnar våra grannlän om.

Och att leva med den oron varje dag är inget jag själv valt. Det är lobbyister och starka föreningar, som Naturskyddsföreningen och Svenska rovdjursföreningen, som fått för sig att vargen är utrotningshotad och bidrar till den biologiska mångfalden. Detta är helt felaktigt. Oron kostar personliga investeringar, förutom de skattepengar jag lägger till de miljoner som vargens etablering kostar. Om jag fick förfoga över mina skattepengar skulle jag hellre lägga dem på äldrevård, omsorg, en kvalitetssäkrad skola och medborgarnas tillgång till välfärd, ett rikt fritids- och kulturliv. Jag och många med mig säger nej till varg i Uppsala län.

Men vad gör politikerna? Vad gör LRF? Vilket parti tänker företräda mig i denna fråga?

Fia Söderberg

Sjökärrets Ekogård

UNT 17/12 2011

Varg dödar dina får och du blir dödshotad...

....vad är det för djävla värld vi lever i? Läser följande på SR:

En av de fårägare som fått får rivna av vargen Kynna i Småland har blivit dödshotad. Fårägaren fick ta emot hoten via telefonsamtal och sms i mitten av oktober. Händelserna är polisanmälda och en förundersökning har inletts kring olaga hot.

Polisen har ingen misstänkt för brotten.

Samtidigt växer kritiken mot skyddsjakten på vargen Kynna. Naturskyddsföreningen (SNF) menar att det är dags att blåsa av övningarna.

"Jakten blir allt svårare för myndigheterna att motivera", skriver SNF:s ordförande Mikael Karlsson i ett pressmeddelande.

Han menar att flera djurägare nu tagit in sina betesdjur och påstår att det finns många frivilliga i Kronobergs län som gärna hjälper till att bygga stängsel. Han pekar också på att vargen i Småland är genetiskt värdefull för den svenska vargstammen.

Men argumenten biter inte på Elisabet Ardö, funktionsledare på länsstyrelsen i Växjö.

– Här har många fårägare djuren ute hela året, säger hon.

Den 4 november löper Naturvårdsverkets tillstånd till skyddsjakt på Kynna ut. Men är hon inte skjuten då kommer länsstyrelsen att begära förlängning, säger Ardö.

Ja, vad är det SNFs Mikael Karlsson vill ha? Beteshävdad kulturmark eller granplanteringar på övergiven betesmark? I södra Sveriges inland hamnar vi nog i det valet om man bestämmer sig för att området skall hysa sin andel av en vargstam på 450 individer + lodjur. Många små och medelstora djurägare (främst fårägare) kommer garanterat att lägga ner sin verksamhet, en verksamhet som är oerhört viktig för den biologiska mångfalden då vi väl alla vet vad beteshävd betyder för naturen och mångfalden..... Eller ja, alla utom Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Ensilage

Idag inledde jag vinterutfodringen av mina får. Jag tog hem dem till vinterhagen och stängde till de övriga hagarna. De fick även en ensilagebal. Tydligt uppskattat!

Ettpar djur återstår att slakta. Dags att göra det nu innan de går in i brunsten.