Tuppslakt

Idag tog vi tag i saken. Idag slaktade vi av överskottet tuppar. För så är det när man har höns, det blir snabbt väldigt många tuppar, får faktiskt intrycket av att mer än hälften av alla ägg som kläcks blir tuppar och inte hönor.

Hur som helst, vi slaktade 6 tuppar. Kvar har vi en öländsk dvärgtupp och två åsbotuppar. En öländsk dvärghöna ligger på ägg så antagligen blir det läge för ny slakt frammåt jul till.

Att ha egna höns ger med andra ord såväl goda ägg som etiskt riktigt höns/tuppkött. 

Not: Bilden är en arkivbild från en tidigare slakt. Det blev inga bilder på detta idag.

Bloggtips - Kaniner för självhushållning

Fick just nys om en nystartat blogg, Kanintant heter den. I dagsläget finns där ett par inlägg om garvning av kaninskinn, men jag tror att den kommer att vara matnyttig att läsa för den som är intresserad av att börja med kaniner för självhushållning. Det utlovas blogposter om allt från parning till slakt!

Jag skulle definitivt följt den om den funnits för sisådär 5-6 år sedan då jag fortfarande födde upp kaniner för köttets skull.

Vinter i fårhagen

Då har snön kommit. Vi ökar given av hö och havre.

Konservering i Meny i P1

Tidningen Åters redaktör Petter Bergström var med i dagens meny.

Moddade växthuset igår....

Igår modifierade vi vårt växthus. Den som är intresserad av att se hur det ser ut hänvisas till Åter nr2 2011...

Det vi gjorde var helt enkelt att dra in vatten. Först satte vi en hängränna därefter ledde vi in regnvattnet till en 200 liters tunna i ena hörnet. Så nu kan man ta tempererat vatten ur en kran direkt inne i växthuset. När tunnan är full så kommer den även att funka som ett värmemagasin som jämnar ut temperaturskiftningar i växthuset - något vi har lite problem med just nu (gurkplantorna gillar inte nattfrost ens när de står i växthus).

Sagan om gubben, potatislandet och yogafesten

Min son I (5 år) skrev en saga på datorn. Jag hjälpte honom med mellanslagen, de har han inte riktigt förstått idén med.

DET VAR EN GONG EN GUBE SOM HETE KALE HAN HADE JOBAT I POTATISLANDET HELA DAN HAN VAR TRÖT NU SÅV HAN SNART VAR DET MORGON PÅ MÅRGÅNEN SKULE HAN PÅ ET KALAS DET VAR ET JÅGA KALAS PÅ KASET VAR DET ROLIGT SLUT

Gurkproblem!

Vi har haft lite problem med våra gurkplantor som vi drar upp från frö. Bladen har blivit gula och lite torra i kanterna. Vi konsulterade våra böcker, men ingen lösning.

Min hustru konsulterade google. Och vips. Där fanns svaret. I en 30 sidig publikation om ekologisk gurkodling från jordbruksverket:

Om klimatet inte är aktivt och transpirationen inte
stimuleras blir rötterna svaga. Plantorna får ljusa
bladkanter och de understa bladen på plantan gulnar
och plantan sträcker sig för mycket. Luftcirkulation
är nödvändigt.

Den som är nyfiken på "avsugningsmetoden" (sic!) hänvisas till publikationens 10:e sida....

Årets första lamm!

Årets första lamning. Ledartackan fick två välväxta lamm, som vanligt helt på egen hand. Det där med att stoppa in tackorna i en lamningsbox är inget vi har gjort. Bara två gånger av kanske 50 lamningar så har tackan inte accepterat sitt lamm, så den naturliga vägen är något som funkar för våra får. Aldrig har vi fått några dödfödda. Totalt har jag fått hjälpa till kanske 5 gånger, det blir 10% av lamningarna vilket inte är seciellt mycket i ett nationellt perspektiv.

Tidigast har vi fått lamm den 18 mars, annars brukar lamningen starta runt den 23 mars. Aldrig har den varit så sen som i år. Oftast låter vi ett bagglamm gå kvar på hösten för att betäcka tackorna. Det blir en form av linjeavel, men inte total eftersom vi kanske var 4:e år plockar in en ny bagge. Hösten 2010 hade vi senast en utomstående bagge.

När jag gör urvalet om vilka djur som skall få vara kvar som livdjur så kikar jag på tre olika egenskaper:
1/ storlek. Våra får skall inte vara för stora, jag slaktar medvetet bort de djur som verkar dra upp i storlek. Anledningen är enkel. Jag vill kunna lyfta ett fullvuxet djur utan att knäcka mig. Tackorna har därför oftast en levandevikt på 40-55 kg. Lammen brukar ligga kring 15 kg när de slaktas på hösten.
2/ pälskvalitet. Vi använder pälsen till olika saker, därför slår vi ut de djur som inte uppfyller våra krav på färg och kvalitet på ullen.
3/ lynnet. Visar fåren upp minsta aggressivitet eller rymningsbenägenhet så slås de ut.

Korp attackerar lamm

Det påstås ofta från olika håll att korpar inte skulle attackera levande lamm utan bara ge sig på döda. Klippet ovan tyder helt klart på det motsatta. Ett klockrent läge att ta till skyddsjakt.

Arbete i odlingarna

Idag plockade hustrun fram jordfräsen och började fräsa vårt 120 kvadratmeter stora land. Till detta kommer ett antal varmbäddar samt ytor för potatis.

Stängsling

Dagen har ägnats åt att se över fårhagarnas stängsel. En lite försommarhage är klar. Den stora sommarhagen får vänta lite, dels eftersom någon kört sönder staketet genom att krascha en bil genom det och dels för att Vattenfall skall gräva ner lite kabel där först.

Nåja. Jag är i alla fall ordentligt öm i armar och rygg nu. Men det brukar man bli av stängsling.

För övrigt är tackorna stora, men lammen dröjer nog minst en vecka. SOm tidigast har vi fått lamm kring den 20 mars, men det blir några dagar senare i år. Inte någon av tackorna har börjat få mjölk i juvren eller ens fått lammen på plats, de ligger fortfarande högt.

Uäh! De blev fula!

Min 5-åriga son började gråta när han såg de nyklippta fåren. Han tyckte de blivit fula. Och han kände inte igen individerna längre........

Förändring.... Fårklippning...

För första gången sedan vi skaffade får så kommer vi att ta in en proffessionell fårklippare. Han kommer på onsdag. Tills dess måste jag stängsla in en lite fålla. Jag måste även ordna el. Men hans tid + dessa insatser lär vara snabbare genomförda än om jag skulle klippt själv...

Hur som helst känna det som lite av ett bakslag att inte längre sköta det själva. Men ibland får man vara realist också.

Mördarsniglar?

Kaniner! Klimatsmart och fodereffektiv proteinkälla!

Kaniner är effektiva proteinkällor. Under ett par års tid hade vi kaniner på gården. Ett par tre fyra honom producerade med lätthet kaninungar som växte till sig och gav 60-70 kg kött per år. Problemet låg i den praktiska hanteringen, det blir många djur som skall slaktas för att få ihop köttet. När många kaniner skulle slaktas kändes det som om jag stod upp till armbågarna med blod. Sedan är skötseln av burarna också rätt tråkig i längden...

Men nu lyfts kaninen fram som en potentiell proteinkälla när svenskarna käkar allt mer kött. Om en månad ges ett seminarium om detta på Kungl. Skogs och Lantbruksakademien. Kostnaden är 400 kr. Jag återger hela inbjudan och schema här nedan:

Ett seminarium om… kaniner!

Ur ett nationellt, svenskt, perspektiv är kaninen en på många vis förbisedd art. Målet med seminariet är att undersöka det forskningsmässiga- och kommersiella intresset för domesticerade kaniner som produktionsdjur samt för vildkaninens jaktliga och biologiska roll. I en tid då människans slitage på naturresurserna allt mer uppmärksammas och skapar såväl vetenskaplig som publik oro, kan kaninen lyftas som en alternativ art för långsiktigt hållbar köttproduktion och småskalig areell näring i såväl vilda som domesticerade populationer.

Kaninen (Oryctolagus cuniculus) är en viktig resurs i många delar av Europa, som mat i form av domesticerade köttdjur, i form av ett viktigt jaktbyte samt inom läkemedelsindustrin och medicinsk forskning. I södra Europa är kaninuppfödning en förhållandevis stor näringsgren. Som produktionsdjur uppskattas kaninen bidra till en årlig omsättning på 1,6 miljarder euro inom EU, utöver det värderas antikroppsproduktionen inom läkemedelsindustrin till ytterligare 3 miljarder euro. Arten fungerar även som modelldjur i olika typer av biologiska försök, exempelvis i segregerade korsningsförsök som syftat till att identifiera sjukdomsgener.

Även i Sverige finns det kaninuppfödning, men inte av så stor ekonomisk betydelse i nuläget. Kanin för kommersiell uppfödning har dock potential även här, inte minst ur ett klimatperspektiv. Det finns studier som indikerar att arten är en klimatsmart omvandlare av vegetabilier till animaliska proteiner. Vilda kaniner är dessutom uppskattade och viktiga som jaktvilt såväl i södra Sverige som i övriga delar av Europa där arten förekommer. Kaniner används även för skinnproduktion och som sällskapsdjur.

Program:

Moderator: Göran Dalin, SLU

09.30 Samling, kaffe/te

10.00 Välkomsthälsning, Göran Dalin, SLU samt ordförande i KSLA:s jordbruksavdelning

10.10 Inledning & Målformulering, Carl-Gustaf Thulin, CFW/SLU

10.30 Kaninen i Sverige – en historik, Hans Falk, Föreningen Gotlandskaninen

11.00 Kaninen som produktionsdjur, Gösta Johnsson, Vreta Kaningård

11.30 Kanin på menyn – en kulinarisk exposé, Marco Baudone, Le Rouge

12.00 Kort gemensam diskussion

12.15 Lunch och kaffe

13.15 Regler för kaninuppfödning, Björn Dahlén, Jordbruksverket

13.45 Sjukdomar hos vilda och tama kaniner, Erik Ågren, SVA

14.15 Welfare of production rabbits, Stephanie Buijs, Agricultural and Fisheries Research

14.45 Kaffe/te

15.15 Kaniner – klimatsmart mat? Ulf Sonesson, SIK

15.45 Kaninen som jaktvilt, Hans von Essen, Svenska Jägareförbundet

16.00 Diskussion

16.30 Avslutning

Mingel i Oscars källare

Peak fosfor - do I care?

I Ny Teknik kan man läsa:

Världens matproduktion är helt beroende av fosfor, ett grundämne som bryts i fosfatgruvor. Fosfor är en av huvudingredienserna i handelsgödsel, och pekas ibland ut som en av förklaringarna till att världens skördar kunde öka så kraftigt under 1900-talet. Användningen har mer än sexfaldigats de senaste 50 åren och fosforbehovet växer fortfarande med några procent per år. Utvecklingen späds på av befolkningsökningen och att vi äter allt mer kött.

Men flera forskargrupper har på senare år varnat för ”peak fosfor”, den tidpunkt när den maximala produktionen av fosfor når sin höjdpunkt för att sedan obönhörligt avta. Om det uppstår brist på fosfor så riskerar vi allvarliga problem med matförsörjningen i världen.

När inträffar då denna brytpunkt? Det råder det delade meningar om i forskarvärlden. Vissa beräkningar säger att fosforn börjar sina redan om 30 år, andra om cirka 350 år.

De stora skillnaderna beror delvis på olika uppskattningar av hur stora behoven kommer att vara i framtiden och av hur stora reserverna är.

Fast det är ingen som hävdar att fosforn helt kommer att ”ta slut”. Fosfor är ett av de vanligaste grundämnena och finns både i jordskorpan och i haven. Haken är att koncentrationen oftast är för låg för att det ska vara ekonomiskt intressant att utvinna med dagens metoder.

De reserver av fosfatmalm som anses vara kommersiellt intressanta är koncentrerade till få länder. Den i särklass största fyndigheten finns i en orolig del av världen; Marocko och Västsahara står för cirka 80 procent av den fosfor som anses brytvärd. Näst största fyndigheten finns i Kina. Europa är nästan helt beroende av import av fosfor.

Skall man då bli oroad av detta? Jag blir inte speciellt oroad, jag får väl fortsätta att gödsla mina odlingar med egenframställd kompost, fårgödsel samt hönsgödsel. Jag har snarast problemet att veta vad jag skall göra av det jag odlar.... Men det får jag väl bli bättre på...

Däremot är det bra med lite varningssignaler ibland. Vi måste lära våra barn att inget är oändligt och handla utifrån det! Först då kan vi successivt bli bättre på att ta till vara på våra resurser på ett långsiktigt hållbart sätt.

Ny sädeskvarn

Hittade en kul grej till min bosch mum 6 hushållsassistent på järnaffärn härom dagen. En sädeskvarntillsats. Ordinarie pris 695 kr, jag gav 25 kr! Årets odlingsprojekt får bli något roligt sädesslag!

I valet och kvalet....

Nu kom Runåbergs katalog, för någon vecka sedan kom Impectas. Dags att börja planera sommarens odlingar, men hur skall jag lägga upp det hela? Hur stora ytor skall vi köra i år? Vad ger mest till minst arbete? Vad kan ni rekommendera?

100 kvadratmeter av fjolårets odlingar har vi nu satt hallon och jordgubbar på, så i år krävs nyodling. Funderar på täckodling med potatis på en liknande ytstorlek. Antagligen lämpligt ur rotationshänseende också.

Dags för slakt?

Funderar lite fram och tillbaka just nu. Frågan gäller vad jag skall göra med baggen. Det är ett av fjolårslammen som fått gå kvar, eftersom jag lånade bagge året dessförinnan är han inte helt besläktad med de övriga djuren undantaget något tacklamm som vi behåller som är hans halvsyster. Han är rätt beskedlig och inte aggressiv mot tackorna så frågan är om han skall få gå kvar ett år eller om jag skall slakta honom. Eventuellt redan till helgen....

Vi börjar ju trots allt få lite tomt på lamm/fårkött i frysen nu. Ett tillskott av en 9 månaders bagge kanske inte vore helt fel? Får diskutera detta med hustrun i kväll!

Djurgate, djurskydd, utedrift och andra problem för småbrukare

Den enskilda djurskyddsinspektören vid länsstyrelsen i Sverige har oerhört stor makt. Och det är svårt att få rätt emot dem när de väl bestämt sig för något. Det visar inte minst inslaget från SVT ovan. Den som vill läsa lantbrukarens egna ord hittar dem på bloggen Sveriges snyggaste bonde.

Det hela demonstrerar problem med förvaltningssverige, samt inte minst att enskilda handläggare inte är maskiner utan människor med känslor. Känslor som när de blir ifrågasatta eller stötta kan leda till att de vägrar att ändra sig för att istället driva frågor in absurdum. Vi har tidigare sett liknande konstigheter vad gäller länsstyrelsen Skåne i fråga om helårsutedrift på Revinge hed. Den frågan avgjordes först i kammarrätten, då till KC Ranchs fördel.

Skulle jag hamna i motsvarande situation som Sveriges snyggaste bonde eller KC Ranch eller många andra så skulle jag nog ge upp. Eller snarare slakta av mina djur och stoppa dem i frysen. Den mark som frigjordes skulle jag plöja upp och göra om till viltåkrar... Men jag håller mina djur på ett sådant sätt att situationen inte skall behöva uppkomma. Om jag inte råkar ut för tidernas vrångaste inspektör. Vilket Sveriges snyggaste bonde tydligen gjorde.

Med detta menar jag inte att djurskyddet i sverige är dåligt skött eller har dåliga ambitioner, tvärt om. Problemet är att den enskilda individen inte har någon möjlighet att komma till tals om han/hon kommer i kläm eller av oförstånd råkat göra fel. Djurskyddet skall givetvis verka för att saker skall bli bättre, men samtidigt vara lyhörda inte minst om sakkunnig expertis kallats in. För självklart skall en tjänsteman lyssna på det en veterinär med expertkunskap om det aktuella djurslaget säger. Allt annat vore synnerligen korkat!

Jag har personligen inte haft tid att kika på det förslag till ny djurskyddslag som ligger ute. Jag misstänker dock att det kommer att vara fortsatt svårt att få till en av mina käpphästar, permanent utedrift utan ligghall. Rätt djur klarar vårt klimat utan problem och i de allra flesta fall räcker det med det skydd naturlig vegetation i from av topografi, skogsbryn och tätare dungar ger. Även forskningen visar att det finns stora miljömässiga vinster med detta, men juridiska problem att genomföra.