Såhär ser fårhagen ut en tidig och vacker vårmorgon. Men för hur länge till?
När vi flyttade hit för 9 år sedan var hagarna och ängarna på god väg att slya igen. Nu är de hävdade och den biologiska mångfalden trivs och ökar från år till år. Uppenbarligen gör vi något rätt. Men frågan är om vi gitter göra det om vi får ett vargrevir i krokarna. Då kommer oron över djurens väl och ve att få den konsekvensen att vi slaktar av hela flocken och hittar på något annat med markerna.
Kanske är det dags för gran. Det finns det ju mer pengar i än får, kräver bara en bråkdel av arbetsinsatsen! Plantering, ett par röjningar och någon röjning så klarar det sig självt tills det är dags för slutavverkning lagom till barnen går i pension.
Igår när vi åt middag ringde mobilen. Det var en fårbonde borta i byn. Tydligen hade en varg synts till en halvtimme tidigare på en gård någon km norr över. Nu gick telefonerna varma i området. För det finns ännu så länge många kvar att varna. Det har till och med blivit så att utvecklingen de senaste 5 åren varit positiv, fler gårdar har genom ägobyten/generationsskiften befolkats med både folk och fä. Det går nog att räkna ihop ett tjugotal smågårdar med får i trakten, lägg till ett par som har nöt (köttdjur) vid sidan om och en möjlkbonde samt något dussin hästgårdar så förstår ni att jag bor i en levande bygd. En bygd där många drabbas om vargen etablerar sig i området. En bygd som kommer att få många mil av barrikader i landskapet om alla hagar skall rovdjurssäkras. Den gångna natten hade jag fåren i ett begränsat men rovdjurssäkrat hägn.
För någon månad sedan hade jag besök av en duktig jägare. Hans första reaktion när han färdades genom området var vilka optimala biotoper det var. Optimala för viltet, vilket alltid är detsamma som oerhört hög biologisk mångfald. Markerna är brutna, med alla de ovan beskrivna smågårdarna. Trakten är kuperad och småbruten vilket gör att bara en liten del av markerna kan brukas rationellt med stora maskiner, de flesta markerna brukas irrationellt med smågårdstraktorer. Vi är flera som brukar våra gårdar med gamla veterantraktorer. Större behövs sällan.
Den betes, ängs och åkermark som brukas irrationellt utan besprutningsmedel och allt för stora givor av gödning brukar ha en stor biologisk mångfald. Jag roade mig en gång med att räkna antalet blommande arter i ett par storleksmässigt jämförbara rutor (2x2 m) bland mina olika markslag. Inget av markslagen hade färre än 10 blommande arter vid det tillfället. Den yta som hade sämst mångfald var den för 5 år sedan omlagda vallen. Den med högst mångfald var min magra äng som inte plöjts om i mannaminne, en äng som bland annat hyser orkidéer.
Nu kanske någon tycker att jag borde rovdjurssäkra mina fårhagar. Det är lätt att vräka ur sig, men svårare i praktiken. Jag har kuperade naturbeten och flera km stängsel. Många sträckor är tveksamt stängslade, inte minst som jordmånen är blott 10 cm innan urberget tar vid. Många sträckor löper utefter stenmurar, vilket håller fåren inne men är bra språngbrädor in i hagen för rovdjuren. Det är lite av de praktiska problemen. Men det finns andra problem med att rovdjurssäkra mina hagar. Jag skulle skapa en 500 m lång fångstarm, led eller fålla. En struktur i landskapet som skulle få alla dem vilda djur som brukar passera genom mina fårhagar via fem olika viltstigar att ta andra vägar. Det räcker att hälften av dem tar den södra omvägen runt mina hagar för att mängden potentiella viltolyckor på landsvägen utanför gården skulle öka med 1000%. Tänk även in att min närmsta granne rovdjurssäkrar sina hagar, då blir fångstarmen ytterligare 300 m lång. En mycket effektiv struktur för att skapa trafikfara.
Någon annan kanske säger lamadjur eller boskapsvaktande hund. Men det känns inte ekonomiskt försvarbart att investera i något sådant när hundens inköpsvärde överstiger inköpspriset för hela min fårflock! Cornucopia? brukar i det sammanhanget alltid återkomma till Ebberöds bank. På wikipedia kan man om Ebberöds bank läsa:
Ebberöds bank har blivit ett begrepp för en verksamhet som
visserligen är välmenande men samtidigt svårt vanskött. Då kostnaderna
för inlåning aldrig går att täcka med inkomster från utlåning av samma
kapital uppstår ett underskott som till slut måste betalas med insatta
medel. Det vill säga i grunden samma upplägg som ett klassiskt ponzibedrägeri.
Sedan finns det andra intressanta problem med att ha t.ex. lamadjur tillsammans med får. Svenska djurhälsovården skriver följande på sin hemsida:
Det finns besättningar i Sverige som använder laman som fårväktare.
Laman tar kommandot i fårflocken, accepteras som dess ledare, och
skyddar sedan flocken mot bland annat lodjur. I lamans naturliga miljö
är puman ett vanligt rovdjur som laman anpassats till att försvara sig
emot. Från veterinärt håll vill vi dock varna för att hålla lamor och
alpackor tillsammans med får och nöt. Dessa idisslare bär ofta på samma
sorts parasiter och de kan därför smitta varandra. Som exempel kan
nämnas den lilla leverflundran som är vanligt förekommande hos får och
för dem ofarlig, medan däremot lamor och alpackor är mycket känsliga för
parasiten och blir sjuka eller till och med kan dö av den.
Om vargen etablerar sig på allvar i trakten så är det tveksamt till om jag kan uppbåda lusten att behålla en fårflock. Då får man börja fundera på om det över huvud taget finns något som kan motivera mig att även i fortsättningen hålla landskapet öppet och rikt. Eller om jag helt enkelt skall kapitulera för det SNF, Rovdjursföreningen, WAS och EU genom sitt handlande i praktiken strävar efter: att hela Sverige skall bli en enda granåker.
Förutom en lite trist händelse där jag var tvungen att nödslakta en tacka med slidframfall så har lammningarna gått bra. Fyra tackor har lammat och fått totalt sex lamm, könsfördelningen är 50/50. Tre tackor kvar att lamma, för min del gör det ingenting om en eller två av dem är tom....
I morses hittade en fårägare halvannan mil (fågelvägen) från vår gård flera döda tackor i sin hage. Nu har det inventerats och besiktigats och slutnotan landar på elva vargdödade får på två olika gårdar. Lokalbladet skriver:
Enligt länsstyrelsen finns ingen förhöjd risk för att andra besättningar i trakten ska drabbas av angrepp.
My ass!
Detta var ju andra tillfället på ett par veckor i samma område. Är det inte snarare så att vi har fått en varg med smak för får i trakten?
Vidare säger länsstyrelsens besiktningsman:
- På gården där sju tackor blev tagna fanns staket på tre sidor av
hagen. På den fjärde var det lite bergigt. Det var egentligen bara raka
spåret in för en varg. Men fåren kunde inte komma ut, säger hon.
Men det är ju frågan om naturbetesmark i kuperad terräng. Det är djäkligt svårstängslat. Och som fårägare brukar man stängsla för att just hålla får inne, inte för att hålla vilda djur ute. Hade jag stängslat våra marker för att hålla djur ute så hade fårhagarna fungerat som en led som fört vilda djur (vildsvin, hjortar, älgar och rådjur) från ett stort område till den hårt trafikerade landsvägen som passerar vår gård. Det hade varit extremt farligt och oansvarigt.
I år har tackorna antagligen tyckt att det varit för kallt. De har i alla fall hållit lammen i magen längre in på säsongen än någonsin tidigare...
I vanliga fall kommer första lammen 20-25 mars. I fjro kom de 1/4. I år kom de idag (9/4) vid 04.00 snåret. I alla fall höll tackan på att slicka rent sitt första lamm när jag var ute med hunden 04.30. Efter någon timme kom ett till:
Och en bild några timmar senare. Denna tog min kära hustru:
Det är lamningstid hemma på gården. Lamningen är dock lite sen, i vanliga fall börjar den runt den 20 mars men ännu så länge har inte ett enda lamm kommit. Två av tackorna har dock mjölkstinna juver så det skulle förvåna mig om inte de lammar under dagen, eller allra senaste under natten. Då är man som fårägare självklart lite extra nervös. För att skydda mina djur har jag ett par råvfällor gillrade på olika platser i fårhagen. Jag har hittills aldrig blivit av med lamm till räven men en granne blev ett år av med 30% av sina lamm, varav ett var så stort att räven inte lyckades släpa det genom fårstängslet utan det fastnade. Räven återkom dock ett par gånger och styckade det på samma sätt som räven gör med större rådjur.
I mina trakter har det börjat röra sig stora rovdjur allt oftare. Vi hade besök av lo på gården för ett par år sedan. Som väl var klarade sig fåren med vår tupp av den utrotningshotade lantrasen Orusthöna gick åt, likaså ett par tre ladugårdskatter. Jag fick för övrigt en synobs på lodjuret, en ung en som nog blivit bortstött från sin mor ganska nyss. Under de år vi bott på gården så har flera olika gårdar i socknarna intill haft vargbesök. Det har varit smågårdar som tappat ett eller två får/lamm vardera. Detta kanske inte låter så mycket men har du en flock på kanske ett halvdussin djur så är alla viktiga individer och en förlust på 10-30% av flocken blir då mycket kännbar.
Någon kanske tycker att man borde stängsla bättre. Sätta en eltråd över fårnätet och en utanför i nederkant. Självklart kan man göra det. Men då förlorar man något viktigt. Man hindrar fler djur än vargen - för en lo stängslar man inte ut, det går helt enkelt inte om man inte stängslar som på Guantanamo - från att röra sig naturligt i landskapet. Man tvingar fram nya viltväxlar. Skulle jag uppgradera mitt fårstängsel så det blev rovdjurssäkert så kommer mängden trafikolyckor med rådjur och dovhjort att öka högst markant. Detta då mina marker kommer att fungera som en fålla som leder viltet till den periodvis hårt trafikerade landsväg som leder förbi gården. Och trafikolyckor vill jag inte ha på mitt samvete. Det räcker väl med de idioter som varje år kör för fort och landar i våra hagar och ängar.
I det perspektivet blir klippet ovan intressant. Att skaffa vakter i fårhagen. Vakter i form av lamadjur. Och visst låter det fint, mannen från länsstyrelsen säger ju att det är:
En billig och enkel metod
Men är det verkligen så? Om det nu skulle vara så billigt och enkelt, varför ger då länsstyrelsen bidrag? För han säger faktiskt även:
Har man en stor besättning kan man söka bidrag från länsstyrelsen
Det är ju i de stora besättningarna det finns pengar, så varför är det de som skall ha bidragen? Och vad kostar egentligen en lama? Jag googlade lite för att hitta prisuppgifter, och konstaterade snabbt att jag inte kunde hitta en enda annons just nu. Alpackor finns det några, men de är lite för små för att vara fullgoda vakter. Det är riktiga lamor jag behöver pris på. Till slut hittade jag en gammal artikel i Lokaltidningen Ängelholm där en lama säljs för 7.000 kr, vilket uppräknat till dagens prisläge borde landa på närmare 8.000 kr. För en smågård är den summan inte snuten i en handvändning.
Nästa fråga är om alla lamor är bra vakter. Jag lånar erfarenheter från ett internetforum som svar på den frågan:
..........Jag måste samtidigt varna alla som funderar över att skaffa en lama som
fårvakt, tänk efter både en och två gånger innan ni köper en. Det är
uuuunderbart trevliga djur, men det kan bli såå fel... som det blev för
mig. Jag köpte ett hingstföl som fårvakt av en veterinär. Jag ställde
1000 frågor och kände mig trygg med köpet, det var ju som sagt från en
veterinär. Men efter Pricken kommit hem och mina beställda böcker kom
från Usa och även artiklar från Exotika, så insåg jag hur fel jag gjort.
Man ska aldrig köpa en lama som är så ung till att börja med, han var
bara 5,5 månader. Man ska aldrig ha en så ung lama ensam. Man ska aldrig
ha en unghingst med får........
OK. Man skall alltså inte köpa ett ungt djur, vilket sannolikt är de typ av djur som oftast dyker på på marknaden. Om man nu över huvud taget hittar djur till salu för de verkar inte direkt växa på träd om man så säger.
Det där med lamor på gårdar verkar, som jag ser det, inte vara någon enkel quick fix. Men varför skulle de vara det? Då skulle ju fler använda sig av dem!
Sedan måste jag återvända till det där med att det är storgårdarna som får bidrag till lamainköp. Ser man till den biologiska mångfalden så är det inte storgårdarna som behöver uppehålla ett betestryck, åtminstone inte dem som har vallbete vilket är ganska vanligt. Det är gårdar som håller får på naturbete ute på skräpmarker som framför allt behöver stöd. För det är på de beteshävdade marginalmarkerna som vi har landets högsta biologiska mångfald. Det är även gårdar som håller sina djur på svårstängslade marginalmarker som är de som först slutar med djurhållning när det blir ett ökat rovdjurstryck. Markerna med de högsta naturvärdena tillåts då slya igen, eller än värre, planteras igen med gran. Vad har man vunnit på det?
Så sammanfattningsvis måste jag säga att det är bra att länsstyrelsen i ett län med mycket får och allt fler vargbesök gör ett försök att hjälpa de drabbade. Men samtidigt tycker jag inte att det är något annat än spel för gallerierna. Man lyfter fram något som de fakto är ganska svårt och beskriver den som en enkel och billig quick fix, vilket ger allmänheten en felaktig bild av problemet och dess lösning. Lösningen kan bara vara att vi tillåts reglera stammarna av stora rovdjur utan att varje beslut om jakt eller skyddsjakt överklagas. Vi måste tillåtas förvalta rovdjursstammarna. Annars blir landsbygden, privatpersoner, de areella näringarna och den biologiska mångfalden lidande i första rummet, i det andra rummet blir rovdjuren lidande då alternativet till laglig förvaltning stavas tjuvjakt.
Fick just nys om en nystartat blogg, Kanintant heter den. I dagsläget finns där ett par inlägg om garvning av kaninskinn, men jag tror att den kommer att vara matnyttig att läsa för den som är intresserad av att börja med kaniner för självhushållning. Det utlovas blogposter om allt från parning till slakt!
Jag skulle definitivt följt den om den funnits för sisådär 5-6 år sedan då jag fortfarande födde upp kaniner för köttets skull.
På kaffeplantager används ett av världens farligaste
bekämpningsmedel som varit förbjudet länge i Sverige och EU. Det skadar -
och dödar - både natur, djur och människor. Välj ekologiskt kaffe så
gör du stor nytta för en liten kostnad.
Bananer och vindruvor
Två frukter som är riktigt hårt besprutade. På bananodlingar
används extremt miljöfarliga bekämpningsmedel som ger arbetarna och
deras barn nervskador. Och vindruvor, med sina tunna skal, kan innehålla
rester av flera kemiska bekämpningsmedel. I ett EU-stickprov på ett
paket russin hittades till exempel rester av 26 olika bekämpningsmedel.
Om du inte hittar ekologiska bananer, vindruvor, russin eller vin kan
det alltså vara en idé att välja något annat.
Mejeriprodukter
För några kronor extra kan du få ekologiska mejerivaror som gör
stor nytta både i Sverige och i andra delar av världen. På hemmaplan
bidrar du till friskare vatten, gladare djur, mindre gifter och att fler
fåglar och blommor trivs. Och i länder som Brasilien behöver ingen
regnskog skövlas eller natur och människor förgiftas för att svensk
boskap ska få billigt foder.
Kött
När du äter kött är det bäst att välja ekologiskt, av samma
anledningar som för mejeriprodukterna. Finns inte ekologiskt, så är kött
från svenska djur som betat utomhus ett bra alternativ. Men det
viktigaste av allt är faktiskt att käka mindre kött överhuvudtaget.
Potatis
Här gör du också en stor insats för en liten slant. Potatis är
den gröda som besprutas mest i Sverige. En riktig skurk är King Edward -
en kung som borde störtas!
Arla bytte för ett par år sedan till skruvkork på sina mjölkpaket. Nu köper iofs jag ekologisk mjölk och de paketen har inte skruvkork. Däremot är de höga så de är svårare att förvara i min kyl. De är även svårare för butikerna att hantera minns jag från mina år som butiksbiträde.
Hur som helst. Föga förvånande har skruvkorken bidragit till ökade koldioxidutsläpp, dvs mjölken arla säljer nu påverkar klimatet i högre grad nu än den gjorde bara för ett par år sedan. En enda faktor har gjrot detta - ändrar förpackning.
