I en krönika med ett halvår på nacken diskuterar Bertholof Brännström något som jag ofta återkommer till i tanken, inte minst när jakt, djurhållning och jordbruk hamnar i skottlinjen av olika skäl. Brännström funderar i sin krönika över vartifrån västerbottningarnas mat skall komma i framtiden. Jag tar mig friheten att citera några stycken ur
krönikan:
LRF räknar med att bara runt 600 gårdar i länet har så pass stor
verksamhet att en familj kan försörjas. De senaste årtiondena har
jordbruken försvunnit på löpande band.
Sedan EU-inträdet för drygt 15 år sedan har nio av tio mjölkbönder i
Åsele lagt ner. Nästan lika illa är det i flera andra inlandskommuner.
Men också i de mer bördiga kustkommunerna är antalet jordbruk på stark
tillbakagång, i Umeå har tre av fyra mjölkbönder slutat sedan 1995.
Under lång tid har antalet mjölkgårdar i länet halverats vart tionde år, och länsstyrelsen ser inga tecken på något trendbrott.
Ändå ser de allt större gårdar som finns kvar till att Västerbotten
gott och väl är självförsörjande på mejerivaror, medan det ser betydligt
dystrare ut när det gäller köttproduktionen.
Utan slakteri i länet är villkoren tunga och i dag klarar bara omkring
70 gårdar av att skicka mer än 20 nötdjur per år till slakt.
Än värre är det för länets grisbönder som utkämpar en närmast hopplös
kamp mot det prisdumpade danska fläskköttet. Västerbotten har bara en
handfull grisgårdar kvar, och lönsamheten är skral.
Måste det då vara så här? Är inte utvecklingen bara ett utslag för
att andra bönder producerar det vi vill ha till ett billigare pris?
Javisst, så kan man se det. Så länge jordbruksstöden ser ut som de
gör gynnas storbönderna på bekostnad av de små. Och så länge oljan är
relativt billig är det lönsamt att transportera maten hit och dit över
klotet.
Jag kommer nog att hålla ögonen på Brännström i framtiden, han verkar vara en intressant journalist (t.ex. fd chefred på
Journalisten), han har t.ex. utan att vara jägare kommit fram till följande
slutsats:
Min slutsats blir att svensk rovdjurspolitik i allmänhet och
vargpolitiken i synnerhet helt havererat. Det inkonsekventa, hattande
beslutsfattande vi hittills haft har snarare skärpt än mildrat
motsättningarna mellan anhängare och motståndare.
Och i höst kommer han att åka till USA för att studera vargfrågan, till
Jakt och Jägare säger han:
- I Amerika ligger man 10-15 år före oss i Sverige i projektet att
restaurera vargstammen. Jag vill studera hur de växande vargstammarna
där har tagits emot av olika kategorier av befolkningen. Jag vill se vad
som varit bra och vad som varit mindre bra, säger Bertolof Brännström.
Han
har tilldelats 25 000 kronor i ett stipendium från Journalistfonden för
vidareutbildning. Någonstans i månadsskiftet september-oktober åker
han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar