Djurkontroll.....

Samtal från länsstyrelsen:
"Du är uttagen till djurkontroll"
"Jaha?"
"Men jag ser ju att du inte har några djur längre. Stämmer det?"
"Ja, vi slaktade ut dem före jul"
"Och du skall inte ha några nya?"
"Kanske, vi får se. Eventuellt 2017, vi får se över stängslingen först. Men då vet jag inte om det blir får eller kanske ett par kalvar. Vi har pratat om gris också."
"Ojdå, hur skall jag registrera det. Det har jag inte varit med om förut. Nu blev det svårt. Äh, du får stå kvar så kanske vi ringer en annan gång."

Kan ju nämna att en av hagarna såg ut såhär i morses när jag kikade ut. Jag såg förövaren, ett ensamt vuxet vildsvin. Om det var en galt (troligast) eller en sugga kunde jag inte urskilja. 

0 (noll) får att rapportera

Varje år vid den här tiden skall man rapportera till Jordbruksverket hur många får- och getter man har. I år blev siffran 0. 

Detta har varit på gång ett tag men nu blev det ohållbart. Den grundläggande orsaken skall nog stavas rovdjur. Vi har tidigare haft besök av lodjur på gården. Det var inte roligt. I princip varje år har vi fått rapporter om vargar som strukit förbi. Nästan varje år har någon gård inom 10 km radie fått påhälsning av varg eller lo. Det känns inte roligt. 

Att rovdjursstängsla är inte ett alternativ. Vi vill att vilda djur skall kunna passera våra marker. Inte minst som våra marker formar en lång "bandyklubba" som om de rovdjursstängslades skulle fungera som en fålla vilken leder vilda djur till den tämligen hårt trafikerade landsväg som passerar vår mark. Att rovdjursstängsla skulle alltså innebära en ökad risk för våra medmänniskor. Det ställer vi inte upp på. Så istället för att vidmakthålla den höga biologiska mångfald vi arbetat upp genom åren ger vi upp. 

Inför nästa år har vi alltså inga får och denna blogg kan anses avslutad.

Beslutet kan givetvis komma att ändras under förutsättning att SNF, WWF och Rovdjursföreningen låter en förvaltning av vargstammen komma till. Skall man hålla betesdjur måste man veta risken, en vargstam som ökar med 10% varje år skapar en allt högre risk. För vårt vidkommande allt för hög. Därför bräker det inte längre i våra hagar. Därför kommer inga små lamm att skutta omkring bland vitsipporna i vår.

Sorgligt men sant.

Utslaktning pågår

Nu pågår utslaktningen av vår fårbesättning för full. Efter den gångna helgen återstår fyra djur, två tackor och två lamm. De kommer att slaktas under hösten.

Jag har tidigare utvecklat varför vi tagit detta beslut, det kan ni läsa om här. 

Idag sitter vi i en situation där jordbruksministern avskaffats och ersatts med en landsbygdsminister. Men denne får inget eget departement utan skall sorteras in under näringsdepartementet. Detta innebär en stor risk för att landsbygden kommer än mer i skymundan. Kombinerat med Åsa Romson (MP) som miljöminister så kan man hysa farhågor om att miljödepartementet kommer att sätta käppar i hjulen för den vargjakt som våra länsstyrelser för närvarande är i full färd med att planera. I det läget ser jag ingen framtid i att ha ens en mindre fårbesättning. Det är helt enkelt inte önskvärt från de styrandes sida.

Om vi åter tar in får på gården om ett par så så får regeringen i allmänhet och Romson i synnerhet i praktiken visat att hävdvunnen biologisk mångfald och en levande landsbygd är något som samhället anser viktigt och regeringen faktiskt värnar om.

Slakt av hödräktig tacka...

...är ju djävligt dumt.

Saxat ur Hela Gotland:

En fårbonde har polisanmälts för att en högdräktig tacka skickats till slakt.

Det var en dag i maj i år som en tacka började lamma på slakteriet i Visby. En besiktningsveterinär vid slakteriet anmälde händelsen till länsstyrelsen, som i sin tur gjort en åtalsanmälan till polisen.
– Det här är det som varit värst hittills. Det är oftast kor det handlar om, vi har aldrig haft något får som varit så långs gånget, säger Mårten Danielsson vid länsstyrelsen.
Rizgar Ali Hassan, besiktningsveterinär vid Visby Slagteri, berättar att tackan började lamma i mottagningsstallet. Lammungen avlivades och tackan gick vidare till slakt. Hon var dock i för dåligt skick för att gå vidare i produktionen och köttet kasserades.
Vid slakten visade det sig att tackan hade en unge till i livmodern.
– Personalen gjorde helt rätt och avlivade ungen direkt, säger Rizgar Ali Hassan.
Hon bekräftar att det ibland kommer in tackor till slakteriet som är dräktiga, men att det upptäckts först efter avlivningen. Varken Mårten Danielsson eller Rizgar Ali Hassan känner till att något får har varit fullgånget tidigare eller börjat lamma på något slakteri på Gotland.

Gårdagens lammning

Jag är halt. Har varit det sedan i januari, först på grund av en stukning och nu en rejäl smäll på vaden som gjorde att jag inte kunde gå på en vecka..... Det är bättre nu men jag linkar.

Därför blev jag lite bekymrad igår när jag såg att en ungtacka höll på att lamma. Hon hade problem. Det verkade vara ett felläge. Istället för att frambenen kom först så var det nosen som tittade fram. Eftersom vi låter tackorna lamma ute så visste jag att jag aldrig skulle kunna fånga in henne med mitt dåliga ben. Det är nackdelen med utelammningar, annars ligger vi på en betydligt bättre statistik för överlevnad än riksgenomsnittet. Det är inte ofta vi haft flasklamm, tre gånger på nästan 10 år och sisådär 100 lamm. Det är inte heller ofta som jag fått hjälpa till att få ut lamm som satt i felläge. Men nu var det kanske dags igen...

Hur som helst. Jag valde att avvakta. Så jag gick in, ordnade med disken och gick sedan ut igen. Det visade sig vara rätt beslut. Tackan hade klarat av det hela på egen hand. När jag kom ut höll hon på att slicka rent sin telning.

Idag när jag rastade hundarna var lammet på benen och följde vingligt sin tacka i hasorna. Min unga vorstehtik förstår inte riktigt varför inte lammen reagerar på hennes lekinviter. De bara stirrar på henne med stora tomma ögon och fortsätter tugga...

Årets första lamm

Vi har som nå säkert vet en skock får på gården. Det är relativt småväxta lantrasdjur. Inte renrasiga utan en blandning av framför allt värmlandsfår, gutefår och gotländska pälsfår. Vi har valt att slå ut de största djuren för att få lite mindre och lätthanterliga djur i flocken. Alla rymmare har slaktats omedelbart, vilket gör att vi har en tämligen stationär flock med få rymningar om inte det är extremt dåligt med foder i hagen eller brunstande tackor i andra hagar.....

Syftet med vår fårhållning är tvåfaldigt. Det ena syftet är att vi skall få kött, upp och fällar. Det andra syftet är att hålla markerna öppna och gynna den biologiska mångfalden. De senaste årens utveckling i fråga om stora rovdjur har gjort att vi håller på att trappa ner vår fårhållning. Stora rovdjur och de förutsättningar vi har på våra marker är inte något som går att kombinera. Ännu så länge har vi bara haft besök av lodjur på gården, men det finns andra gårdar inom 10 km radie som haft besök av varg. I genomsnitt ett par döda får inom denna radie varje år de senaste 5-6 åren gör tillvaron lite väl spännande. Därför kommer vi att slakta ut våra får detta eller nästa år.

Trots beslutet att slakta ut fåren så är det inte utan att man gläds i månadsskiftet mars-april då de första lammen kommer. Detta år kom de i morses. Något år har de kommit så tidigt som 18:e mars men aldrig senare än 7:e april. Att vi inte vet exakt när de kommer beror såklart på att vi låter baggen gå med tackorna hela tiden så vi vet helt enkelt inte när de betäcks.

Hur som helst. I morses ute på betet så fick ledartackan två fina lamm. Jag har ännu inte kollat om det är bagg- eller tacklamm. Det gör jag väl lite senare under dagen om jag kan linka ikapp dem. Jag är nämligen rejält halt nu efter en vadkaka jag ådrog mig i helgen.

Lodjursägare, träd fram

Jag är van att få diverse brev från Jordbruksverket adresserade till mig som fårägare. Men när det kommer till vilda djur så är det Naturvårdsverket som sköter ägarkontakten därför var det helt naturligt att detta brev damp ner i lite olika brevlådor den gångna veckan:

En av lodjursägarna kände sig lite osäker på vilka rättigheter och framför allt skyldigheter denna hade. Så frågan är:

Hade inte full koll på detta och det uppkommer en del frågor i samband med detta meddelande:

1: Var finns mitt lodjur nu?
2: I och med att jag är registrerad ägare, får jag då ha mitt lodjur i hemmet?
3: Måste mitt lodjur bära halsband som tecken på att det är ett registrerat lodjur?
4: Är det någon skatt för lodjursägare?
5: Finns det någon rekommendation på vaccination av mitt lodjur?
6: Gäller registreringen endast ett lodjur eller får jag ha flera på samma licens?
7: Om mitt lodjur blir skjutet under den jakt som ni också beskriver i brevet, har jag då rätt till ersättning?

Frågorna har även ställts till Naturvårdsverket i ett officiellt brev. Jag ser med spänning fram emot Naturvårdsverkets svar.

Tipstack till defransson.

Fler fårgårdar trappar ner

Jag ringde en gammal kompis, Jonas, igår. Vi har inte setts på ett par år men han är precis som jag boende på en smågård och har en grupp får.

Han har precis som jag haft får i snart 10 år. Vi har båda bevekelsegrunden att småskalig fårhållning är bra för den biologiska mångfalden samt ger lokalproducerat ekologiskt kött på bordet.

Att vi bestämt oss för att trappa ner fårhållningen på vår gård har jag berättat om tidigare. I dagsläget har vi kvar 6 livdjur varav 5 tackor. Men att min kompis Jonas har samma plan förvånade mig. Han satsade betydligt hårdare på får än vad vi någonsin gjort. Som mest var han uppe i ett 20-tal livdjur medan vi aldrig haft fler än 12.

Att Jonas drar ner på fåren beror på flera saker. För det finns aldrig en enskild faktor som leder in en på dessa tråkiga tankar. Dels är det såklart jobbigt, det är ett arbete som kostar betydligt mycket mer än det ger. Krasst sett om man räknar faktiska kostnader samt insatt arbete så skulle det vara billigare för såväl Jonas som mig att köpa lammköttet över disk i en matbutik. Frågan är om det inte till och med skulle löna sig att köpa svenskt och inte New Zeeländskt. Nåja. Det var en faktor. En annan var myndigheterna. Det ställs oerhört höga krav på djurhållare idag. Krav som förvisso är bra för djuren men frågan är om man inte, för den biologiska mångfaldens skull, borde tillämpa reglerna mindre stelbent i syfte att få ut fler djur i markerna. Den tredje och även för Jonas utlösande faktorn är att man som djurägare känner sig totalt utlämnad och övergiven av samhället när det kommer till de stora rovdjuren. Får man in en varg eller ett lo i fårhagen är man kort sagt rökt. Hur man än gör blir man stigmatiserad. Man blir beskylld och misstänkliggjord om man inte dödar anfallaren i precis lika hög grad som om man skulle fälla den.


Slutsatsen blir, hur man än vänder och vrider på (lamm)steken, att det enklaste är att slakta ut sina djur och plantera gran på gärdena. Bra jobbat WWF & SNF! Det var väl så ni ville ha det nu när ni inte vill att de stora rovdjuren skall förvaltas i dynamik med övriga samhällsintressen?

10 faldig ökning av antalet vargrivna får i västsverige 2013

Västnytt om ökning av vargrivna får i Västsverige:


Jag blir faktiskt lite nyfiken på hur långt tillbaka i tiden man måste gå för att hitta motsvarande siffror...

Och det stärker vårt beslut att successivt fasa ut vår fårhållning. Det är helt enkelt inte hållbart och meningsfullt att hålla på med får i dagens sverige.

Lammrevben till julbordet

Farmor gillade revben på julbordet. Men hon dog på 80-talet så det har vi inte haft sedan dess i mitt föräldrahem. Nu tänkte jag ändra på det. Men jag har valt lamm istället för gris. Å andra sidan, hade jag bara haft ett vildsvin i frysen så hade det blivit svin istället.

Jag började med att ta ett par kg frusna lammrevben och koka dem. De kokades i saltat vatten tillsammans med ett par pepparfrukter och lökar. När köttet mer eller mindre ramlade av benen tog jag upp dem och la dem i en marinad.

Marinaden bestod av honung, soja, färskriven ingefära och ett par klickar sambal ölek. Revbenen fick dra i marinaden ett par timmar därefter stoppade jag in dem i en ugn på 200 grader. Där fick de vara 15-20 minuter tills de fått fin färg.


Revbenen åts med en varm rotfruktssallad och en grönsallad. Något kg revben frystes ner i väntan på julbord. Av barnens och familjens reaktion att döma så kommer detta att upprepas!

Urval och nedrtappningsplan

Vi har nu 11 får, inklusive ett par årslamm, som går kvar i hagen. Jag kikade och funderade lite i helgen. Jag kom fram till att jag börjar med att slakta bort samtliga årslamm. Det får bli lite äldre tackor till nästa år. Och eftersom vi håller på att trappa ner så innebär det att vi i vinter behåller fyra tackor. En bunt med baggar får gå kvar som levande köttförråd, men dem planerar jag att slakta av successivt under vintern när lammen ligger i frysen.

Detta innebär att vi inte kommer att ha så värst stor besättning nästa sommar. På sin höjd 10 djur om tackorna ligger på i snitt 1,5 lamm vilket är tämligen normalt i vår flock. Att slakta av kvarvarande djur nästa höst kommer därför inte att vara några problem. För vår plan är ju, som tidigare påpekats, att slakta bort hela flocken.

Hur vi gör med hagarna därefter vet jag inte. Det får ge sig när vi kommer dithän. Men det är ju långt till 2015.

Gary Larson om vargar och får

En Gary Larson strip från 1985....

Biologisk mångfald, självförsörjning, varg och Sveriges framtid

Ingen har väl missat att betande djur är en av de bästa garanterna för den hävdvunna biologiska mångfalden. Samt att hävdvunnen biologisk mångfald är betydligt artrikare per kvadratmeter än "vild" natur.

Ingen har väl heller missat att Sveriges självförsörjningsgrad sjunkit drastiskt under de senaste årtiondena. Vi kan med nöd och näppe klara vår egen spannmålsförsörjning, medan vi får importera stora mängder kött för att stilla svenskarnas allt mer glupande hunger efter blodiga biffar, drypande bacon och vitt fågelkött.

Att i det läget få djurföretagare att sluta med sin djurhållning är ju inte speciellt klurigt. Men det är vad som i praktiken sker på många håll i Sverige. Djurföretagarna lägger ner av många olika anledningar. Nu kan vi varje vecka läsa om djurhållare som slutar med anledning v att de ledsnat på att känna oro över vargangrepp.

Senast i denna kategori är Gustaf Thelin i Värmland som i helgen fick en 450 kg tung kviga vargdödad.

Betesdjuren försvinner. Vad händer då med den hävdvunna biologiska mångfalden, då när ingen längre har praktiskt behov av hävden?

Jo. Svaret stavas för Sveriges del GRAN eller åtminstone skog. För den som inte kände till det så kan jag upplysa om att 10.000 hektar produktiv åkermark omvandlats till skog varje år de senaste 25 åren. Mer än hälften av norrlands öppna mark har beskogats sedan mitten av 1990-talet. För södra sverige är siffran inte lika farlig, här har vi "bara" tappat 25%.... Självklart med stora förluster av biologisk mångfald som följd. Inte så konstigt att Sverige för länge sedan gav upp tanken på att vara självförsörjande. Vi lever ju i ett globalt handelssystem gudbevars. Det finns ju en marknad som förser oss med det vi vill ha. Så länge det finns pengar att betala med. Så länge det finns transportmedel. Men vad händer framöver? Vi har trots allt passerat peak-oil och de fossilbränslebaserade transporterna kommer att bli allt dyrare. Vad gör vi när vi inte längre kan flyga hem färska kenyanska sockerärtor? Kommer vi att falla tillbaka på härdiga gråärtor eller bara sätta oss ner och gnälla?

Detta är ett av de större perspektiv som vi behöver se våra vargstammar utifrån. Och inte som SNFs ordförande, jobba för stora rovviltstammar för storlekens egen skull. För lyssna på honom, han nämner aldrig varför, eller ens att stammarna skall vara sunda.

Tuppslakt

Idag tog vi tag i saken. Idag slaktade vi av överskottet tuppar. För så är det när man har höns, det blir snabbt väldigt många tuppar, får faktiskt intrycket av att mer än hälften av alla ägg som kläcks blir tuppar och inte hönor.

Hur som helst, vi slaktade 6 tuppar. Kvar har vi en öländsk dvärgtupp och två åsbotuppar. En öländsk dvärghöna ligger på ägg så antagligen blir det läge för ny slakt frammåt jul till.

Att ha egna höns ger med andra ord såväl goda ägg som etiskt riktigt höns/tuppkött. 

Not: Bilden är en arkivbild från en tidigare slakt. Det blev inga bilder på detta idag.

Boskapsvaktande hundar attackerade kvinna

Som fårägare får man ofta slängt i ansiktet att man borde skaffa boskapsvaktande hundar. För min del är det uteslutet, jag har blot ett drygt dussin får. Att skaffa en boskapsvaktande hund skulle förstöra den redan negativa budgeten ytterligare. Men det är inte det främsta skälet. Det främsta skälet är människors väl och ve. För dessa hundar kan vara farliga...

I måndags blev en 35 årig kvinna  illa biten av just boskapsvaktande hundar.

 Under en vandring i Vanoise Park, Termignon i Frankrike i måndags kom en 35-årig kvinna i närheten av tre får. Den lilla gruppen får befann sig en bit i från den övriga flocken vilket skulle visa sig förödande för kvinnan som plötsligt anfölls av två boskapsvaktande Pyrenéerhundar.
Den ena av de två hundarna inledde attacken genom att bita kvinnan i vaden vilket fällde henne till marken. Väl nere fortsatte hundarna att bita kvinnan i ryggen, på axlarna och i baken. Kvinnan gjorde motstånd och lyckades efter en stund göra sig fri från sina angripare.

Läs mer HÄR.

Sådana hundar tycker Rovdjursföreningen, Nordulv, SNF mfl att vi skall ha lite till mans ute i våra fårhagar. Jag tycker att det är en lösning som innebär oacceptabelt stora risker. Föreställ er att det varit ett 8-årigt barn istället för en 35-årig kvinna. Vad tror ni då skulle ha hänt?.

Behöver du en ny kniv till köttet?

På min jaktblogg har jag just nu ett bra erbjudande för den som behöver en ny kniv (allt i från överlevnadsknivar och jaktknivar till köksknivar). För mer info kolla HÄR .

Erbjudandet presenteras i samarbete med:

Trött på amerikaner...

...och andra inskränkta överurbaniserade människor. För vad är det för fel på hästkött (så länge det är uppmärkt och besiktigat)? Eller skall det vara som i Sverige, det du hittar i butikernas färskköttshyllor är kyckling, nöt och fläsk? Tråkigt och dålig hushållning med resurser!

Se inslaget nedan, det finns delar av det som är relevanta även för Sverige.

Om kött i P1

SR P1 har just nu en fenomenalt bra reportageserie om mat och var den kommer ifrån. Det andra programmet sändes just och handlar om kött. Det är ett väldigt bra program som stärker mig i min strävan efter att det kött jag köper skall vara:

1. svenskt
2. ekologiskt

Men allra helst skall det vara kött som jag själv producerat, antingen i form av gårdens lamm och fjäderfä eller i form av villebråd jag skjutit.

Så ta er tid att lyssna på programmet, det får en verkligen att fundera över vilket kött man väljer och varifrån det kommer. Om man nu väljer att äta kött över huvud taget.

Fårdräpande varg härjar i Skåne

I skåne är det tätt mellan fårgårdarna. Där finns alla storlekar, allt från smågårdar till stora produktionsanläggningar och Skåne är tillsammans med Gotland och Västra Götaland det län som har flest får i Sverige. Det är också ett av de mest uppodlade länen.

Under det senaste året har 150 får tagits av varg i Skåne. Varav drygt 10% bara de senaste dygnen. Dels i en attack som krävde nio får och dels i en som krävde åtta. Länsstyrelser ger följande råd:

– Vi har full förståelse för att fårägare i området är oroliga. Det man kan göra i det här läget är att se över sina stängsel, det viktigaste är att stängslet är sträckt nedtill så att varg inte kan krypa in. Att öka närvaron kvälls- och nattetid är ett annat råd som kan hålla vargen borta. Ljud från en påslagen radio kan också skrämma vargen, liksom plastpåsar eller annat som fladdrar i vinden, säger Bertil Nilsson, rovdjurshandläggare på Länsstyrelsen Skåne.  

Som boende på landet är just ljudbilden en viktig trivselfaktor. Jag tycker om att det är tyst. Jag skulle inte gilla att det ställdes ut radioapparater i fårhagarna i min trakt.

Igår skrev jag om lst Skåne och deras uppmaning att byta ut alla fårstängsel. Jag raljerade lite, för det är inte helt rimligt eller kanske snarare inte är samhällsekonomiskt försvarbart. Vilket detta citat som involverar LRF visar:

Idag kan man ansöka om 40 kronor per löpmeter stängsel men det täcker inte kostnaderna för material, arbete och underhåll, säger Stig Lundström, vice ordförande för LRF Skåne.
– Vi vet att om du har utmärkta förhållande att stängsla så kostar det mellan 52 och 57 kronor metern att sätta upp stängsel. Har du lite sämre förhållande, som det ofta är när det är naturbetesmark där får går, kan kostnaden skena iväg till det tredubbla.
Bertil Nilsson på länsstyrelsen säger att man ska undersöka om ersättningen kan höjas till nästa år.
– Vi ska undersöka nu om det inte går att höja till femtio kronor, det är fler län som har den siffran så vi ska försöka.

Poängen är att får är optimala betesdjur för just svåra naturbetesmarker. Att ha dem på platt och lättstängslat vallbete är inte direkt optimalt annat än för ett fåtal kontinentala köttraser.


Att lrf nu (åter) ansökt om skyddsjakt är inte så konstigt. Det konstiga är att lrf valt att söka skyddsjakten som ombud för de drabbade:

– På det sättet kan får-ägaren förbli anonym. Det blir ofta hotbilder när man söker om skyddsjakt, säger Stig Lundström.

Vilket är ett fenomen jag ofta återkommer till. Varför hotas människor som försöker värna om sina djur? Det känns som rena maffiametoder, skräm näringsidkaren så de inte vågar göra det de har laglig rätt att göra. Näe, djurrättens extremister borde bevakas hårdare från polisiärt håll! De är ett seriöst problem för de gröna näringarna som vidmakthåller den biologiska mångfalden i Sverige.

LST Skåne: Byt alla stängsel!

En tillhörande artikel finns på SVTs hemsida, jag tar några citat:

För att hjälpa fårägarna så har Länsstyrelsen en pott med pengar som betalas ut till den som byter ut sina stängsel. Bidraget är på 40 kronor per meter stängsel. Materialkostnaden för ett bra stängsel ligger på 20 kronor per meter.

Låter ju bra. Men hur stor är deras budget? Har de råd att låta alla skånes fårägare byta sina stängsel, är det samhällsekonomiskt försvarbart att plöja ner de pengarna i stängsel? Kanske är det läge att komma till ett beslut om att vargen inte skall finnas i jordbruksbygder? Skåne är till ytan litet men är ett av sveriges tre fårrikaste län så hur samhällsekonomiskt bra är det med varg där? Därtill kan nämnas att de skånska fårgårdarnas storlek är ganska låg, ungefär 30 får per gård, vilet ger vid handen att det finns i runda svängar lite drygt 10.000 fårgårdar i skåne. Om man tänker sig att varje gård har 1 km stängsel som skall bytas ut landar vi på en bidragssumma för samhället på 400.000.000 kr. Bara för Skåne. Och hur många vargar kan skåne hysa? Två flockar? Kanske 10 djur totalt?

Det börjar kännas lite absurt.

Vidare:

Bertil Nilsson menar att just de dåliga stängslen är den främsta anledningen till att det är så många vargattacker i just Skåne. Därför förordar Länsstyrelsen nu stängsel med starkare ström och av en konstruktion som bättre hindrar vargen.

Nu var det inte så länge sedan som de lite kraftigare stängslen förbjöds. Kvar har vi måttligt kraftiga stängsel att tillgå.

 Jag tycker att det hela är ett samhällsekonomiskt stolleprov som inte med bästa vilja kan påstås gynna den biologiska mångfalden i stort.