Djurkontroll.....

Samtal från länsstyrelsen:
"Du är uttagen till djurkontroll"
"Jaha?"
"Men jag ser ju att du inte har några djur längre. Stämmer det?"
"Ja, vi slaktade ut dem före jul"
"Och du skall inte ha några nya?"
"Kanske, vi får se. Eventuellt 2017, vi får se över stängslingen först. Men då vet jag inte om det blir får eller kanske ett par kalvar. Vi har pratat om gris också."
"Ojdå, hur skall jag registrera det. Det har jag inte varit med om förut. Nu blev det svårt. Äh, du får stå kvar så kanske vi ringer en annan gång."

Kan ju nämna att en av hagarna såg ut såhär i morses när jag kikade ut. Jag såg förövaren, ett ensamt vuxet vildsvin. Om det var en galt (troligast) eller en sugga kunde jag inte urskilja. 

0 (noll) får att rapportera

Varje år vid den här tiden skall man rapportera till Jordbruksverket hur många får- och getter man har. I år blev siffran 0. 

Detta har varit på gång ett tag men nu blev det ohållbart. Den grundläggande orsaken skall nog stavas rovdjur. Vi har tidigare haft besök av lodjur på gården. Det var inte roligt. I princip varje år har vi fått rapporter om vargar som strukit förbi. Nästan varje år har någon gård inom 10 km radie fått påhälsning av varg eller lo. Det känns inte roligt. 

Att rovdjursstängsla är inte ett alternativ. Vi vill att vilda djur skall kunna passera våra marker. Inte minst som våra marker formar en lång "bandyklubba" som om de rovdjursstängslades skulle fungera som en fålla vilken leder vilda djur till den tämligen hårt trafikerade landsväg som passerar vår mark. Att rovdjursstängsla skulle alltså innebära en ökad risk för våra medmänniskor. Det ställer vi inte upp på. Så istället för att vidmakthålla den höga biologiska mångfald vi arbetat upp genom åren ger vi upp. 

Inför nästa år har vi alltså inga får och denna blogg kan anses avslutad.

Beslutet kan givetvis komma att ändras under förutsättning att SNF, WWF och Rovdjursföreningen låter en förvaltning av vargstammen komma till. Skall man hålla betesdjur måste man veta risken, en vargstam som ökar med 10% varje år skapar en allt högre risk. För vårt vidkommande allt för hög. Därför bräker det inte längre i våra hagar. Därför kommer inga små lamm att skutta omkring bland vitsipporna i vår.

Sorgligt men sant.

Utslaktning pågår

Nu pågår utslaktningen av vår fårbesättning för full. Efter den gångna helgen återstår fyra djur, två tackor och två lamm. De kommer att slaktas under hösten.

Jag har tidigare utvecklat varför vi tagit detta beslut, det kan ni läsa om här. 

Idag sitter vi i en situation där jordbruksministern avskaffats och ersatts med en landsbygdsminister. Men denne får inget eget departement utan skall sorteras in under näringsdepartementet. Detta innebär en stor risk för att landsbygden kommer än mer i skymundan. Kombinerat med Åsa Romson (MP) som miljöminister så kan man hysa farhågor om att miljödepartementet kommer att sätta käppar i hjulen för den vargjakt som våra länsstyrelser för närvarande är i full färd med att planera. I det läget ser jag ingen framtid i att ha ens en mindre fårbesättning. Det är helt enkelt inte önskvärt från de styrandes sida.

Om vi åter tar in får på gården om ett par så så får regeringen i allmänhet och Romson i synnerhet i praktiken visat att hävdvunnen biologisk mångfald och en levande landsbygd är något som samhället anser viktigt och regeringen faktiskt värnar om.

Slakt av hödräktig tacka...

...är ju djävligt dumt.

Saxat ur Hela Gotland:

En fårbonde har polisanmälts för att en högdräktig tacka skickats till slakt.

Det var en dag i maj i år som en tacka började lamma på slakteriet i Visby. En besiktningsveterinär vid slakteriet anmälde händelsen till länsstyrelsen, som i sin tur gjort en åtalsanmälan till polisen.
– Det här är det som varit värst hittills. Det är oftast kor det handlar om, vi har aldrig haft något får som varit så långs gånget, säger Mårten Danielsson vid länsstyrelsen.
Rizgar Ali Hassan, besiktningsveterinär vid Visby Slagteri, berättar att tackan började lamma i mottagningsstallet. Lammungen avlivades och tackan gick vidare till slakt. Hon var dock i för dåligt skick för att gå vidare i produktionen och köttet kasserades.
Vid slakten visade det sig att tackan hade en unge till i livmodern.
– Personalen gjorde helt rätt och avlivade ungen direkt, säger Rizgar Ali Hassan.
Hon bekräftar att det ibland kommer in tackor till slakteriet som är dräktiga, men att det upptäckts först efter avlivningen. Varken Mårten Danielsson eller Rizgar Ali Hassan känner till att något får har varit fullgånget tidigare eller börjat lamma på något slakteri på Gotland.

Gårdagens lammning

Jag är halt. Har varit det sedan i januari, först på grund av en stukning och nu en rejäl smäll på vaden som gjorde att jag inte kunde gå på en vecka..... Det är bättre nu men jag linkar.

Därför blev jag lite bekymrad igår när jag såg att en ungtacka höll på att lamma. Hon hade problem. Det verkade vara ett felläge. Istället för att frambenen kom först så var det nosen som tittade fram. Eftersom vi låter tackorna lamma ute så visste jag att jag aldrig skulle kunna fånga in henne med mitt dåliga ben. Det är nackdelen med utelammningar, annars ligger vi på en betydligt bättre statistik för överlevnad än riksgenomsnittet. Det är inte ofta vi haft flasklamm, tre gånger på nästan 10 år och sisådär 100 lamm. Det är inte heller ofta som jag fått hjälpa till att få ut lamm som satt i felläge. Men nu var det kanske dags igen...

Hur som helst. Jag valde att avvakta. Så jag gick in, ordnade med disken och gick sedan ut igen. Det visade sig vara rätt beslut. Tackan hade klarat av det hela på egen hand. När jag kom ut höll hon på att slicka rent sin telning.

Idag när jag rastade hundarna var lammet på benen och följde vingligt sin tacka i hasorna. Min unga vorstehtik förstår inte riktigt varför inte lammen reagerar på hennes lekinviter. De bara stirrar på henne med stora tomma ögon och fortsätter tugga...

Årets första lamm

Vi har som nå säkert vet en skock får på gården. Det är relativt småväxta lantrasdjur. Inte renrasiga utan en blandning av framför allt värmlandsfår, gutefår och gotländska pälsfår. Vi har valt att slå ut de största djuren för att få lite mindre och lätthanterliga djur i flocken. Alla rymmare har slaktats omedelbart, vilket gör att vi har en tämligen stationär flock med få rymningar om inte det är extremt dåligt med foder i hagen eller brunstande tackor i andra hagar.....

Syftet med vår fårhållning är tvåfaldigt. Det ena syftet är att vi skall få kött, upp och fällar. Det andra syftet är att hålla markerna öppna och gynna den biologiska mångfalden. De senaste årens utveckling i fråga om stora rovdjur har gjort att vi håller på att trappa ner vår fårhållning. Stora rovdjur och de förutsättningar vi har på våra marker är inte något som går att kombinera. Ännu så länge har vi bara haft besök av lodjur på gården, men det finns andra gårdar inom 10 km radie som haft besök av varg. I genomsnitt ett par döda får inom denna radie varje år de senaste 5-6 åren gör tillvaron lite väl spännande. Därför kommer vi att slakta ut våra får detta eller nästa år.

Trots beslutet att slakta ut fåren så är det inte utan att man gläds i månadsskiftet mars-april då de första lammen kommer. Detta år kom de i morses. Något år har de kommit så tidigt som 18:e mars men aldrig senare än 7:e april. Att vi inte vet exakt när de kommer beror såklart på att vi låter baggen gå med tackorna hela tiden så vi vet helt enkelt inte när de betäcks.

Hur som helst. I morses ute på betet så fick ledartackan två fina lamm. Jag har ännu inte kollat om det är bagg- eller tacklamm. Det gör jag väl lite senare under dagen om jag kan linka ikapp dem. Jag är nämligen rejält halt nu efter en vadkaka jag ådrog mig i helgen.

Lodjursägare, träd fram

Jag är van att få diverse brev från Jordbruksverket adresserade till mig som fårägare. Men när det kommer till vilda djur så är det Naturvårdsverket som sköter ägarkontakten därför var det helt naturligt att detta brev damp ner i lite olika brevlådor den gångna veckan:

En av lodjursägarna kände sig lite osäker på vilka rättigheter och framför allt skyldigheter denna hade. Så frågan är:

Hade inte full koll på detta och det uppkommer en del frågor i samband med detta meddelande:

1: Var finns mitt lodjur nu?
2: I och med att jag är registrerad ägare, får jag då ha mitt lodjur i hemmet?
3: Måste mitt lodjur bära halsband som tecken på att det är ett registrerat lodjur?
4: Är det någon skatt för lodjursägare?
5: Finns det någon rekommendation på vaccination av mitt lodjur?
6: Gäller registreringen endast ett lodjur eller får jag ha flera på samma licens?
7: Om mitt lodjur blir skjutet under den jakt som ni också beskriver i brevet, har jag då rätt till ersättning?

Frågorna har även ställts till Naturvårdsverket i ett officiellt brev. Jag ser med spänning fram emot Naturvårdsverkets svar.

Tipstack till defransson.

Fler fårgårdar trappar ner

Jag ringde en gammal kompis, Jonas, igår. Vi har inte setts på ett par år men han är precis som jag boende på en smågård och har en grupp får.

Han har precis som jag haft får i snart 10 år. Vi har båda bevekelsegrunden att småskalig fårhållning är bra för den biologiska mångfalden samt ger lokalproducerat ekologiskt kött på bordet.

Att vi bestämt oss för att trappa ner fårhållningen på vår gård har jag berättat om tidigare. I dagsläget har vi kvar 6 livdjur varav 5 tackor. Men att min kompis Jonas har samma plan förvånade mig. Han satsade betydligt hårdare på får än vad vi någonsin gjort. Som mest var han uppe i ett 20-tal livdjur medan vi aldrig haft fler än 12.

Att Jonas drar ner på fåren beror på flera saker. För det finns aldrig en enskild faktor som leder in en på dessa tråkiga tankar. Dels är det såklart jobbigt, det är ett arbete som kostar betydligt mycket mer än det ger. Krasst sett om man räknar faktiska kostnader samt insatt arbete så skulle det vara billigare för såväl Jonas som mig att köpa lammköttet över disk i en matbutik. Frågan är om det inte till och med skulle löna sig att köpa svenskt och inte New Zeeländskt. Nåja. Det var en faktor. En annan var myndigheterna. Det ställs oerhört höga krav på djurhållare idag. Krav som förvisso är bra för djuren men frågan är om man inte, för den biologiska mångfaldens skull, borde tillämpa reglerna mindre stelbent i syfte att få ut fler djur i markerna. Den tredje och även för Jonas utlösande faktorn är att man som djurägare känner sig totalt utlämnad och övergiven av samhället när det kommer till de stora rovdjuren. Får man in en varg eller ett lo i fårhagen är man kort sagt rökt. Hur man än gör blir man stigmatiserad. Man blir beskylld och misstänkliggjord om man inte dödar anfallaren i precis lika hög grad som om man skulle fälla den.


Slutsatsen blir, hur man än vänder och vrider på (lamm)steken, att det enklaste är att slakta ut sina djur och plantera gran på gärdena. Bra jobbat WWF & SNF! Det var väl så ni ville ha det nu när ni inte vill att de stora rovdjuren skall förvaltas i dynamik med övriga samhällsintressen?

10 faldig ökning av antalet vargrivna får i västsverige 2013

Västnytt om ökning av vargrivna får i Västsverige:


Jag blir faktiskt lite nyfiken på hur långt tillbaka i tiden man måste gå för att hitta motsvarande siffror...

Och det stärker vårt beslut att successivt fasa ut vår fårhållning. Det är helt enkelt inte hållbart och meningsfullt att hålla på med får i dagens sverige.

Lammrevben till julbordet

Farmor gillade revben på julbordet. Men hon dog på 80-talet så det har vi inte haft sedan dess i mitt föräldrahem. Nu tänkte jag ändra på det. Men jag har valt lamm istället för gris. Å andra sidan, hade jag bara haft ett vildsvin i frysen så hade det blivit svin istället.

Jag började med att ta ett par kg frusna lammrevben och koka dem. De kokades i saltat vatten tillsammans med ett par pepparfrukter och lökar. När köttet mer eller mindre ramlade av benen tog jag upp dem och la dem i en marinad.

Marinaden bestod av honung, soja, färskriven ingefära och ett par klickar sambal ölek. Revbenen fick dra i marinaden ett par timmar därefter stoppade jag in dem i en ugn på 200 grader. Där fick de vara 15-20 minuter tills de fått fin färg.


Revbenen åts med en varm rotfruktssallad och en grönsallad. Något kg revben frystes ner i väntan på julbord. Av barnens och familjens reaktion att döma så kommer detta att upprepas!