Mål för rovdjuren SOU 2012:22

SOU 2012:22, Mål för rovdjuren hittar ni på denna länk. Men ladda inte ner "hela utredningen" utan ta den i två delar för någon har gjort fel när den lades upp så "hela utredningen" är samma fil som utredningens andra del......

Så har den då kommit, den sedan länge emotsedda, hänvisade och fruktade rovdjursutredningen. Den som alla politiker hänvisar till som en slags gordisk knut som skall lösa alla problem. Men gör den då det?

Näe absolut inte. Det menar i alla fall i princip samtliga parter på "brukarsidan" av rovdjursförvaltningen. Vi kan se hur jägarförbundet, jägarnas riksförbund och LRF samtliga kritiserar utredningens innehåll. Ser vi till sveriges djurbönder så är även de kritiska:

Rovdjursutredningen får betyget ”icke godkänt” av landets djurbönder.
– Utredaren har inte visat näringens faktiska kostnader för rovdjuren och han ger därmed Riksdagen ett dåligt beslutsunderlag. Det ger ingen bra grund för en bättre samexistens mellan människa och rovdjur, säger Anette Skoog, ordförande för Sveriges Djurbönder.

Regeringens utredare Lars-Erik Liljelund har i ett tidigare delbetänkande föreslagit att den svenska vargstammen ska ökas från dagens cirka 200 djur till 450 djur. I sitt slutbetänkande, skulle han också belysa de socioekonomiska konsekvenserna för bland annat lantbruket och ge förslag till förvaltningsåtgärder för att öka acceptansen för rovdjur.

– Det här är en jätteviktig del av uppdraget. Inte minst EU-kommissionen har poängterat att den mänskliga acceptansen är en nyckel i förvaltningen av stora rovdjur. Ändå behandlas detta ytterst styvmoderligt av utredningen. Det är minst sagt anmärkningsvärt, säger Anette Skoog.

Varje år rivs ett stort antal tamdjur av varg. Merparten av djuren är får. Förra året beräknades antalet döda, skadade och förlorade får till 700 stycken. Utöver de direkta kostnaderna för dödade djur drabbas djurägarna av stora indirekta skador i samband med rovdjursangrepp.

– Under förra året betalade staten mellan 5-6 miljoner för rovdjursstängsel och ersättning för rivna djur. Det är en bråkdel av den verkliga kostnaden, säger Lotta Wallberg, fårägare i Ljusdal och expert i rovdjursutredningen.

Enligt Lotta Wallberg har hon och andra experter i utredningen vid flera tillfällen påtalat att dagens situation är oacceptabel och de verkliga kostnaderna för en livskraftig vargstam aldrig beräknats.
– Som det är nu får lantbruksnäringen bära en stor del av kostnaderna. Och dessa kostnader har inte synliggjorts. Detta är en mycket stor brist i utredningen, säger Lotta Wallberg.
Därmed blir det också omöjligt för Riksdagen att fatta ett beslut som ger förutsättningar för en långsiktig och god samexistens mellan människa och rovdjur på landsbygden, säger hon.

På tåget hem från jobbet igår ägnade jag en timme åt att kika i utredningen. Delvis så har man fångat upp forskningen väl, men där finns också vad jag uppfattar som stora missar:

• När man diskuterar jaktbrott så gör man fortfarande ingen urskiljning mellan anmälda och avskrivna. Så även §28 skjutningar ingår i statistiken då man per automatik misstänks för grovt jaktbrott om man pangar på en varg som håller på att slita strupen av ett får.
• När man skriver om kunskap kring varg/rovdjur som ett led i acceptans så missar man att jägare i rovdjursområden är de svenskar som har högst faktisk kunskapsnivå om rovdjuren, men trots detta är bland de mest negativa. Detta kan inte botas med mer information även om utredaren verkar tro detta.
• Man skriver om statens kostnader för rovdjursförvaltningen, men inte enskildas och näringars kostnader.
• När man skriver om djurturism så missar man att älgen är sveriges internationella symbol, ett djur som på egen hand bidrar till miljontals turistnätter i Sverige. Turistnätter som skulle lagts någon annan stans om vi inte hade en så stark älgstam som vi har (källan är en intervju med Visit Swedens vd för ett tag sedan). Rovdjursturism finns på många andra håll i världen, men en älgstam som den svenska finns bara i Sverige. Vi bör fundera en gång till innan vi låter den bli vargmat!
  
• Man underskattar minskande biologisk mångfald till följd av nedlagd hävd till följd av attacker eller osäkerhetskänslor pga rovdjur. Hävdvunnen biologisk mångfald är extremt viktig.
• När man skriver om hur farlig vargen är så nämner man bara Gysingevargen, man lyfter inte blicken och tar upp de exempel på dödsfall som finns i västvärlden i modern tid!
  

Det var några saker jag reagerade på. Ni har säkert hittat fler, och om ni vill försöka påverka så skriv till miljöminister Lena Ek och säg vad ni tycker. Men håll er sakliga och artiga, annars är det ingen som lyssnar.

Jag tänker i alla fall utnyttja min demokratiska rätt och formulera ett brev med mina synpunkter!Sedan kommer utredningen att gå ut på remiss. Ca 90 remissinstanser är utsedda, men de som känner sig berörda har rätt att svara på remissen. Tre månader kommer remisstiden att vara enligt den departementssekreterare jag var i kontakt med för ett par timmar sedan.

Så om ni är intresserade av att kunna köpa småskaligt framställda lammprodukter från marginalområden i Sverige så är det läge att protestera. Så som situationen verkar utveckla sig så är jag tämligen övertygad om att mängden irrationellt skötta småjordbruk, där de behövs som mest, kommer att minska till följd av den rovdjursförvaltning som föreslås. Kostnaderna att starta upp en verksamhet är redan idag höga och att då behöva etablera rovdjursavvisande stängsel är antagligen det som får många att antingen lägga ner sin verksamhet eller att inte alls påbörja den. Man får nämligen inte glömma att smågårdarna är de enheter som effektivast bidrar till den biologiska mångfalden i Sverige, missgynnar man dem genom att gynna de stora rovdjuren har man bara kastat ut barnet med badvattnet! Så sent som idag gick TT ut med följande nyhet:

Mer än en fjärdedel av årskonsumtionen av lamm i Sverige sker till påsk. Men det kan bli svårt att hitta svenskt lammkött - det är nämligen en bristvara, enligt producenter och livsmedelshandlare.

Genomsnittsfårgården har idag en vinterbesättning på lite drygt 30 djur, de flesta betydligt färre några få betydligt fler. Det är bara de stora som kommer att mäkta med det extraarbete det innebär att hålla får i anslutning till stora rovdjur. Så om ni är nöjda med att köpa lammkött från NewZeeland eller Australien, med risk att lammen har utsatts för mulesing, dvs stympning kring ändtarm och könsorgan för att inte ullen skall skitas ner så kan ni ju stillatigande luta er tillbaka och låta rovdjurspolitiken utvecklas i den riktning den nu gör.... Är ni inte nöjda med detta så kan ni t.ex. skriva på jägareförbundets namninsamling för en ny rovdjurspolitik.