onsdag 16 mars 2011

Lammproduktion, politik, världshandel

Ett par år in på 2000- talet kunde man konstatera att det i Sverige hålls 210.000 vuxna får varav knappt 10% är KRAV-anslutna. Räknar man in lamm så kommer man upp i närmare 500.000 djur. Detta är de som är registrerade, det finns givetvis också ett stort mörkertal med djur som hanteras utanför de gängse reglerna. Svensken äter nu för tiden i genomsnitt lite drygt ett kilo lammkött per person och år.

De svenska djuren räcker inte till för att tillgodose detta behov, speciellt inte som de svenska fårkvoterna i EUs tilldelning är mycket låga. Den svenska självförsörjningsgraden är faktiskt så låg som ungefär 40%, istället importeras stora mängder lammkött framför allt från storproducenter som New Zeeland och Australien.

Att man i Sverige inte kan tillgodose efterfrågan på lammkött med inhemska djur beror delvis på att det är svårt att få ekonomi i fårhållning, det betalar sig helt enkelt för dåligt för de flesta småbrukare att låta djuren gå till slakt på de stora slakterierna. Reglerna för gårdsslakterier till avsalu är i dagsläget helt vansinniga i förhållande till hur det ser ut i exempelvis Österrike där det finns många tusen gårdsslakterier. I Sverige finns en handfull. Det är i princip omöjligt att köpa lokalproducerat ekologiskt lammkött utan att behöva leta sig fördärvad. Det mesta inhemska lammkött som går att köpa i Sverige har fraktats så långt för slakt, styckning och paketering att det knappast kan betecknas som gynnsamt för miljön att äta det. Vem vill äta lamm från norra Halland som körts till Skåne för slakt och forslats över till Polen för styckning, därefter packats i Skåne och sålts i Göteborg? Hade småskaliga slakterier funnits så hade lammet inte behövt flyttas mycket mer än 10 mil från producent till konsument, i dagsläget får det oftast fraktas det tiodubbla! Men när valet står mot lammköttet från New Zeeland, som åkt många hundra mil i båt så framstår det svensk-polska alternativet ändå som bättre för miljön.

I Sverige finns en stor potential att hålla markerna öppna med hjälp av får samtidigt som man producerar ett gott och nyttigt kött. Men det förutsätter att det blir enklare för de enskilda producenterna att själva tillåtas förädla sina produkter och sälja dem lokalt. I dagsläget är det mycket svårt att uppfylla de krav som gäller för detta. Tills reglerna ändras så kommer jag och flera med mig att fortsätta att producera lammkött uteslutande till husbehov. Det köttet får jag inte sälja eller dela med mig av. Däremot delar jag gärna med mig av är mina erfarenheter av hur köttet tillagas, det finns det inga regler som stoppar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar