Det är alltid sorgligt när unga människor går ur tiden. För någon vecka sedan gick en kvinna, några år yngre än mig ur tiden. Hon hade drömmar som liknade mina. Drömmar om ett så oberoende liv på landet som möjligt.
Jag kan inte påstå att hon var min vän. Men hon var en bekant som man stötte på nu och då i olika sammanhang. Som man ställde upp och hjälpte emellanåt. Som när en av hennes baggar trasslat in sig i eltråden och dött. Då for jag över och lärde henne hur man tar ur och flår ett får.
Härom dagen såg jag begravningsannonsen. Den fick mig att minnas henne och hennes försök att leva sin dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar